Meny Stäng

Krönika av Rolf Zandén: Två bildspråk

Rolf Zandén Foto Privat
Rolf Zandén. Foto: Privat

Vad är poesi och bildkonst? Jo det är två bildspråk som är nära besläktade med varandra, det är viljan att skapa och förmedla en tankeväckande bild som är något av det gemensamma, det är det inre behovet att förmedla något känsligt trovärdig. Är man aktiv inom litteraturen så ligger det nära till hands att man även är aktiv inom bildkonsten, det ena för med sig något till det andra.

Ofta kan man se då verken kommer från samma källa, sida vid sida det är temperamentet, känslan och temat och hur upphovsmannen förhåller sig till motivet som visar ursprunget. Det definierar jaget, karaktären och håller sig ofta till samma tema. För att nämna några bra exempel på sådana som varit aktiva inom båda arterna är August Strindberg, Harry Martinsson och Goethe några av de bästa.

Läs hela texten i Fem år i poesins tjänst – Populär Poesis jubileumsbok. Du köper den här: Kiosk

Sanningen gäller för båda, den finns där i bilden om inte den yttre sanningen finns så finns alltid den inre att nå. Det är en andlig dialog som man kan känna i så väl poesin som bildkonsten och det är hur den framförs som gör det intressant. Erfarenhet fordrar en rörlighet och det är erfarenheten som ger resultat i tanke, känsla, handling och det skapar en likhet hos individen själv det ger ett personligt uttryck en personlig stil och verket blir en beskrivning av skaparen, verket och skaparen blir ett.

Det är nyanserna som finns där som beskriver stämningar i så väl färgerna som i orden, de kan väcka känslor av musik, det är den speciella musiken som man kan höra inombords i tystnaden och här närmar man sig ett drömtillstånd.

Det spelar ingen roll att det är två bildspråk det är lika för båda vad de har förmedlat finns där det går inte att förneka det finns kvar och det kan bli problem om man vill formulera om. Att tyda ett verk finns det inga regler eller gränser för det finns lika många sätt att se på som det finns betraktare, ingen kan säga emot den andre sätt att se alla har rätt i sin egen upplevelse. Värdet för de två bildspråken skiljer sig inte de är lika för vår inre värld de har en förmåga att nå dit de ger såväl betraktaren som skaparen möjlighet att närma sig själv. Då man lever sig in i bildspråken befinner man sig plötsligt i en annan värld det blir som en inre resa det blir en annorlunda upplevelse så väl i det verbala som i det visuella sättet att förflytta sig. Man formulerar om skaparens bild efter sina egna känslor och där når man fram till en verklighet där man kan se som i drömmen att det omöjliga blir möjligt. Utan att vika undan har betraktaren fåtten del i skapelsen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 4 =