Meny Stäng

Skuggor och tankar

Av Peter Nyberg

Anna Liljestrand. Foto: Privat
Anna Liljestrand. Foto: Privat

Ansikten är Anna Liljestrands område när hon målar. Genom ansiktena kan hon se själen och skuggorna hos människorna hon träffar. Insikten kom under arbetet som frisör.

– Jag arbetar 20 procent som konstnär och 80 procent som frisör.

Anna Liljestrand tycker att friserandet också är konstnärligt och att hon fascineras av människorna framför sig. Hon får tid att studera deras ansikten och ser skuggor och tankar i ansiktena.

– Jag tror att det har lett till att jag är mer tredimensionell i målandet.

Bilden är fundamentet också i poesin, men Anna Liljestrand tänker att skillnaderna mellan bildkonst och skrivkonst inte är så stor.

– Det är bara två olika sätt att uttrycka sig.

Bilden är viktig även för hennes dikt, vilket gör poemen mångfacetterade. I båda konstformerna låter hon åskådaren vara medskapande, det är viktigt att den som läser eller ser har fantasi.

– Människan ska tänka. När man lämnat ifrån sig något är det upp till var och en som ser det att bedöma och avgöra vad det är. Målandet är bra på det viset, det behöver inte vara en kopia av verkligheten.

Skrivit har Anna Liljestrand gjort sedan högstadiet. Där hade hon en lärarinna som inte kunde tänka sig att det kunde bli något av henne, vilket triggade poetens envishet.

– Jag vet att jag inte är så bra på grammatik, substantiv och verb och sånt där, men jag skriver som jag känner sen spelar det inte så stor roll om det blir rätt grammatik.

Båda konstarterna utövas med musik i bakgrunden. Känslan i musiken kan transformeras till konst. Klassiskt, opera och Thåström fungerar bäst.

Även om Anna Liljestrand skrivit hela livet har hon nyligen haft ett 17 år långt uppehåll i målandet. Hon hade ingen inspiration, men för ett år sedan hände något inom henne. Hon hade mognat som människa och kände sig redo att förmedla något genom konsten.

– Det var viktigt för mig att vänta, att inte pressa fram saker.

Konstnärskapet har lett till en lång rad utställningar både i Sverige och i Danmark. Men det viktiga är inte att få visa upp utan att hon tycker att det är bra själv, vare sig det gäller skrivande eller bilder:

– Det viktigaste är att man inte börjar tänka att man inte kan utan att man vågar och inte är rädd att göra fel. I slutet är det vad man själv tycker som är huvudsaken.

Läs Anna Liljestrand dikter och ansikten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × ett =