Meny Stäng

My Morning Jacket och rockens framtid: Om slutna cirklar och dialektiska banor

Av Hampus Östh Gustafsson

My Morning Jacket. Pressbild.
My Morning Jacket. Pressbild.

Jag har sett rockens framtid. Den heter My Morning Jacket.

Jag skulle nästan vara beredd att stå för uttalandet – men bara nästan. Dagens digitala teknik bäddar för en pluralistisk musikvärld. Enskilda band och artister tycks få allt svårare att stå kvar i rampljuset under en längre tid, vilket är på både gott och ont. My Morning Jacket, med sångaren Jim James i spetsen, skulle nog inte gå med på ovanstående beteckning heller för den delen.

Ändå vill jag betrakta dem som rockens framtid på ett symboliskt plan. Om världen rörde sig i strikt dialektiska banor skulle My Morning Jacket vara den perfekta syntesen mellan klassisk, bredbent rock och den, till sin karaktär, smalare indierocken, vilken präglat mycket musik på senare år. En vän till mig beskrev en gång Kentucky-bandet ”som en rökig whisky. Det tar ett tag att uppskatta tyngden och smakrikedomen. Men när man väl fattat är det fantastiskt.” Kanske är det därför symptomatiskt att deras mest berömda låt, ”One Big Holiday”, från albumet It still mo