Meny Stäng

Den praktiska kreativiteten: Om att reda ut en klyscha

Av Peter Nyberg

klycha 4edited

Vi skriver: ”Praktisk kreativitet”. Därefter ser vi på varandra och nickar. I styrdokumenten finns en snarlik formulering om vad eleverna ska kunna när de gått ut trean på samhällsprogrammet. Vi skriver upp andra saker de ska kunna också men det är ”Praktisk kreativitet” som blir kvar i mig efteråt. Vi ska lära eleverna att vara kreativa i praktiken. På det kanske mest teoretiska programmet i gymnasiet. Och jag har ingen aning om vad det innebär.

I det antika Grekland var muserna kreativitetens ursprung. Här pratade man snarare om inspiration, vilket torde vara ett snarlikt begrepp. Inspirationen skulle alltså härstamma från gudarna: ett plötsligt infall av kreativ görandelust (praktisk kreativitet!). I tanketraditionen som utgår från Platon och grekerna menar man att kreativitet kräver vissa förutsättningar, man måste förhålla sig lekfull till det ämne man använder sin kreativitet på. Förmågan att se på ämnet från olika håll med olika glasögon, en form av inlevelseförmåga där man kan ta olika individers synvinkel, sägs också vara kreativitetens nyckelförmåga. Hämmande på kreativiteten anses följaktligen stress och att låsa sig eller tvingas låsa sig vid konventionella lösningsförslag vara.

Poesi måste utifrån det här perspektivet vara den ultimata kreativiteten. Konventionerna upplöstes i och med modernismens genombrott, samtidigt finns en rörelse vari den klassiska diktningen är stark. Konventionen är så att säga varken det ena eller det andra. Språkets konventioner är likaledes upplösta,