Meny Stäng

Poetronica med Telegraf

Av Peter Nyberg

Telegraf Staffan Melin
Telegraf Staffan Melin
Telegrafs Tomas Ekström
Telegrafs Tomas Ekström

Berätta vilka ni är och vad ni ägnar er åt?

Telegraf är ett poesi- och musikprojekt där Staffan Melin och Tomas Klas Ekström är medlemmarna. Fabian Roos medverkar även ibland på theremin. Vi gav ut vår första platta Kall redan 2006 men sedan har Telegraf legat i dvala, bara för att vakna upp igen i våras, då vi började arbeta på andra albumet Dokument som släpptes i digital form i somras. Just nu är vi aktuella med julsingeln Syre. Som inte är särskilt julig alls! Vi pysslar med något som nog inte är så vanligt i Sverige, men i England och USA bland annat är det större, och genren kallas ofta Poetronica.

Staffan: Jag har hållit på med musik i olika former och konstellationer i nära 35 år. Det är den elektroniska musiken som ligger mig närmast hjärtat. Jag bor i Göteborg så samarbetet med Tomas i Skåne sker via internet. Texter, ljud, musik och synpunkter studsar fram och tillbaka mellan oss och till slut blir det en låt.

Ofta är resultatet rätt oförutsägbart. Det ska vara lite spretigt. Telegraf ska vara en resa. Men det ska vara en resa i utveckling.

Tomas
: Jag har ägnat mig framför allt åt poesi, i skriven form, under de senaste 15 åren. Men jag har stått på många litteraturscener; bibliotek, festivaler, barer, så jag har ju en rätt stor scenvana vid det här laget. Steget till att göra låtar av dikterna var inte alls så stort, jag hade redan spelat in en del poesiuppläsningar för att lägga ut på min hemsida, och till och med gjort några enkla amatörmässiga försök att själv musiksätta texter. Men med Staffan faller bitarna på plats, känner jag. Ibland skickar han en musikfil som jag skriver en text till, ibland är det tvärtom. Och ofta blir resultatet inte alls det man från början tänkte sig. Som Staffan säger, det är en resa.

Vad består skillnaden mellan skriven och talad poesi i?

Tomas
: För mig personligen är inte skillnaden så stor. När jag skriver läser jag också dikten högt för känna hur rytmen är. Hur orden ligger i munnen. Eftersom jag gör många scenframträdanden finns ju alltid det med i bakgrunden, att det här ska jag kunna läsa inför en publik också. Men däremot är jag inte alls en så kallad scenpoet, om man med det menar någon som skriver texter främst för scenen. Jag skriver böcker, men tror på att kommunicera, att vara utåtriktad trots att jag ägnar mig åt något som är så pass introvert som att skalda på min lilla kammare.

Har ni några tips åt poeter som vill ägna sig åt talad poesi?

Tomas: Jag vet inte om jag är rätt man att ge sådana tips. Men ok då; läs upp dina dikter för dig själv, spela in dig själv, lär dig att trivas med din röst om du inte redan gör det. Förbered dig inför dina scenframträdanden, ha ett program klart, ta inte med dig 100 dikter upp på scenen som du bläddrar med. Du måste inte lära dig allt innantill; men försök lära in en del åtminstone, så att du kan titta upp från pappret ibland och möta publiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 3 =