Meny Stäng

Bengt O. Björklund tolkar temat Ödeland

Bengt O. Björklund på biblioteket i Bagarmossen.
Bengt O. Björklund på biblioteket i Bagarmossen.

1974 kom Chris Atcherly, som vi kommit överens om i Istanbul, med en flyttbuss från England och jag lämnade min lägenhet på St. Paulsgatan på Söder i Stockholm, där jag tillbringat hela vintern med att måla, och flyttade till Lancashire i norra England.

Chris hade hyrt en lokal i Darwin. Den låg i en gammal bomullsfabrik som var nedlagd sedan länge. Där skulle vi starta vårt rockband, jag på trummor, Chris på gitarr, Koji på bas och Steve på keyboard. Fabriken var väldig och liknade mer ett gotiskt slott med skorstenar istället för tinnar och torn. Det var förfallet och låg i ett landskap som var härjat, våldtaget av industrialismens fäder. Det var där dessa dikter skrevs.

I min nya bok Vi drömde om en cirkus, (fortsättningen på Jag missade Woodstock som kommer i sommar) handlar historien bland annat om denna tid. Bandet var första steget mot drömmen om en cirkus.

Dikter från Lancashire

 

Skorstenarna reser sig

Inte har de bleknat,
portaldrömmarna
ut mot grönskan,
blodspastoralerna
vi satte som mål.
Men nu väcks vi varje morgon
med röda trådar
i ett regn
över det nakna folkets
klippstränder
medan stjärnornas energivädjan
ännu ligger strax under skinnet.
Det är till ljudet av bultande maskiner,
rusande, rasande motorer,
uppgivet skrikande
undergångens vilda stavelser,
som vi vaknar,
alltid vaknar,
medan glöden åter blossar upp
i eldarna utanför.
***

Det var ur röken askspråket föddes,
ett mäktigt andespråk,
som, likt en väldig pelare,
tornade sig mot höstens välvande himmel.
***

Vi tog varandras ögon
följande strömfåran
upp dit
där vattnet