Meny Stäng

Calle Flognman tolkar temat Ödeland

Sedan min allra första läsning av Det öde landet återkommer jag ofta. Läser, finner nytt, passar in mina intryck från andra läsningar på nya ställen, börjar om. Försöker förstå strukturen, uppleva bilderna. Min text tar inte sin utgångspunkt i ödelandsmetaforen utan tar avstamp i ett ord, men försöker få blicken att vandra genom bilder, ungefär som i ett öde land.

Calle Flognman. Foto: privat
Calle Flognman. Foto: privat

om vatten, om rörelse
om rörelse i fuktigt vatten
en långsam rörelse nedåt

om fällning till botten
om tyngre partiklar
som stilla sedimenterar

att föras från ytan genom vatten
återlämnas till sin förra ägare
viljelöst sväljas av ett hål

om motstånd, som jorden gör
om mark, där jord är lera
på sanka ängar, i vatten

*
kvinnan sitter på balkongen
smeker en hund, ser på den bok
han där nere på gatan är så inne i

låter kaffet stå en stund innan hon häller
en utsökt berså-kopp glider
ur lika utsökta händer, mot sten

*
sluttande ängar i sommarkväll
soltimme på klint över mälaren
hjärtat i byxorna, som sten

om det han sagt ändå inte är sant
ska han slukas av jorden
och dö ända ner till botten

hellre än att säga sanningen
tränger tårar fram mellan fingrar
i kväll över sjö och klint

*
om höjd som verkar röra sig bort från land
om ceylons kust som försvinner i havet
om de stora dödas namn i djupet
västerut närmar sig horisonten
sol som går ner i det krusiga havet
månen i molnet, modet i kolsvart natt

*
ur stenaktighet, ur bergaktighet,
ur jordaktighet med eldens kraft
drar tyngden det tyngsta till botten

*
om trycket, om mätinstrument
om vad som mäts med dessa instrument
ett oupphörligt hastigare eller långsammare

om pengar, om värde, om priset du betalar
om ett föreställningssätt där det nyttiga
och det vackra går samman i ett

om den tillkämpade levnadsstandarden
om att knuffas allt längre bak i loppet
i grottelivets allt raskare takt

glammet som följer nivån i flaskan
vinets hämnd då det pressar
orden ur drickares kroppar

efter en kort stund konstgjord andning
flyr de festen och lämnar efter sig
ett ännu större bekymmer

*
på scenen, i mörker
i lyckodrömmens länder
bagdads stjärnor vid hans fötter

om mod, om hopp, om abbasidernas konst
om spanien efter upptäckten av amerika
om ett deprimerat moskva, där ryktena surrar

spårlöst försvunnen, har du hört om det?
det enda som sas: det var tid som försvann
eller var det bara vattnet som rann?

*
om att pressas nedåt av sin egen makt
föremål som hand släpper taget om
rösten ohörd, äntligen stum

upphör att hota med följder
inser det vänligas inre styrka
i början på ett första leende

*
inta en uppgiven ställning
med jorden som stöd under benen
bli overksam, upphöra vilja

en kula passerar i kroppen
huvudet ned mot bröstet
armarna hängande, slappa

om kinder, om bröstkorgar
om att mista sin form
om att läppars rött tagit slut

mot natten, på golvet, på knä
ett tillstånd av känslolöshet
ögonen djupare i sina hålor

kroppen krymper i vanmakt
blicken till marken, händerna
stirra utan tanke, utan liv

om jord under fötter
om fadern i jorden
om molnen för himmel, klar

*
böljande lönnar, stadens buller
försvinner i trädens dunkel
andetagen allt djupare

på silkesvingar: den tysta sömnen
nattens flor över parken
natt över jord som ett täcke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 + fem =