Meny Stäng

”Dikten är blodet som måste ut ur det igentäppta såret”: Intervju med den iranska poeten Anna Lamsoo

Tolk: Hanna Nordenhök och Aida Manouchehrpour
Intervju: Peter Nyberg 

Anna Lamsoo. Foto: Sofia Stenström.
Anna Lamsoo. Foto: Sofia Stenström.

Anna Lamsoo är en av sex Iranska poeter som deltagit i Göteborgs poesifestival. I samband med besöket kommer också översättningar av iraniernas dikter att ges ut. Populär Poesi fick tillfälle att intervjua henne om översättningarna, censur och kvinnlighet. Dessutom publicerar vi en av de dikter som censurerats i hemlandet: ”Åh, mitt lilla Mazandaran”.

Hur arbetade ni med diktöversättningarna?

Vi arbetade i par tillsammans med de svenska poeterna under deras besök i Teheran i våras, och jag hade förmånen att arbeta tillsammans med den enda persiskspråkiga av dem. De svårigheter vi stötte på rörde framförallt idiomatiska uttryck, som min översättare Athena Farrokhzad inte alltid kände till eftersom hon inte är uppväxt i Iran. Poeter har en särskild sorts intimitet med sitt modersmål och sin miljö, och i min poesi finns en stark lokal förankring som ibland är svåröversatt.

I den här typen av samarbete blir man ofta varse sina egna referenser av det skälet, hemtama referenser som man inte alltid är medveten om i skrivögonblicket, men genom översättaren får tillgång till att läsa med nya ögon.

Jag har tidigare arbetat med turkiska poeter på ett liknande vis, i samma sorts översättarworkshops.

Fördelen med att bli översatt är ju generellt att nå ut me