Meny Stäng

Existentiell klimpsoppa: Vardagstrivia och livsfrågor hos några globala poeter

Av Peter Nyberg

Wislawa Szymborska i Krakow, 23 oktober 2009. Foto: Mariusz Kubik. CC
Wislawa Szymborska i Krakow, 23 oktober 2009. Foto: Mariusz Kubik. CC

”Några skovlar mull och livet är bortglömt”, så inleder Wislawa Szymborska sin dikt ”Klassiker”. Hon fortsätter med att berätta om hur ”maestrons” ting förtärs av elden, tiden och människorna. ”Violinen tar den minst begåvade eleven hand om”. Inte heller kärleken eller blicken överlever utan allt förgås i tidsvirveln.

Därvidlag är Szymborska typisk för de globalt gångbara poeterna. Ett gemensamt drag är att de diskuterar människans villkor genom vardagliga ting och händelser och lyckas fånga något allmänmänskligt i enkla fraser som ”Några skovlar mull och livet är bortglömt”.

Szymborskas poesi är bemängd av vardagliga tilltal, av företeelser som i sin skenba