Meny Stäng

Erotikon: Beata Valle

Beata Valle. Foto: Pierre M vineland.
Beata Valle. Foto: Pierre M vineland.

Din försommarhud var blekljus mot både det
stekväntande träet och det svarta vattnet som dolt glittrade bakom
de skarpa klippsprickorna
din kropp utsträckt på mage över de salttorkade bryggplankorna
ospänd orörlig som en som är försent räddad ur svartvattnet

smorde din kropp med solvarm olivolja
du drog in luft som om det fanns en aning liv kvar
men mina händer gjorde dig avslappnat död igen
bara en sista antydan till suck av liv när jag drog åt handrepet
på ryggen, men kring fötter, ben, ljumskar
över bröstet och stramt kring armarna
till och med kring din hals var din kropp mitt lik

jag oljade dig, jag oljade hela din kropp
som en kyssreflex svarade du när jag kom åt läpparna
den skulle alltid finnas långt efter din död
sådan var du mötande
varje rörelse mot dig som vätande våg
så älskade du och drunknade du
i eget vatten

jag väntade mig vatten ur din mun när jag vände dig på sida
men inget kom ur den oräddade
som jag förde till drunkning i vattenbrynet
följsamt mjukt över bryggkanten tills vattendödens kalla beröring
tog din kropp bakom ryggen och du hastigt
som ett liks kallminne drar in sin förlorade luft
långt under ytan av svartvatten
som bara sönderskuret belyste dina plötsligt öppnade ögon

jag lekte mitt vaggande strandlik
med kalla droppar över fortfarande soltorr hud
den rös, den frös min lek
som en rysare vi nyss båda läst om hur du
blev dränkt och stensänkt i svartvattnet att glömmas
bara rysningar av något som ännu inte hänt din bundna kropp
ljudlöst vid livlös strand
men som jag tog dig ut mot ännu flytande
där vattnet mötte dig kallt

var inte rädd
jag kommer inte låta dig drunkna
här, det bestämmer jag
jag dödar alltid på djupt vatten
och flytande höll jag din bundna kropp i min famn
fortfarande med armar under dig
och min kropp tätt intill din

dina bröst böljade sig
med din andning reste sig din bål och sjönk
och spänd tvekande sjönk du ännu mer
ytflämtande tills jag sa, följ mig, följ mina vågor
och jag kunde släppa dig helt med din bröstkorg fylld
likmjuk, nyligen mördad förde jag dig i dina överarmar
allt längre ut tills jag själv bara nuddade botten av dödens dy

fast du är helt min gör jag bara ett mordförsök
vi ska nämligen ut på öppet vatten
och jag vill se din död där ingen återvänder från
du flämtade skakade dina rädda ord som jag tystade
med min hand över din mun
och viskande varning
om att ditt liv nu skulle sjunka med mig
och bara återvända om du var mitt orörliga lik

med öronproppar i dina näsborrar och instruktionen om djupt andetag
tog jag dig ner, bunden långt ner under ytan
utan ljus under bryggans pontoner
utan att veta om jag skulle låta dig leva
på havssidans vågskvalp

du flöt inte längre utan min hjälp
inte ens helt avslappnad när jag drog åt repen
mellan händer och fötter, bakom din rygg
din kropp var min och dina andning nätt ovan ytan
med snorkelrör tog jag dig ut
simmade dig genom vågorna i bottenlöst hav

pontonfästet som dunkade sitt närmande blev inte din räddning
jag band din halssnara vid förankringen
och du flytande och sjunkande var mitt kära vattenlik
jag älskade dig förlorat

din försommarhud var blekljus mot både det
stekväntande träet och det svarta vattnet som dolt glittrade bakom
de skarpa klippsprickorna
din kropp utsträckt på mage över de salttorkade bryggplankorna
ospänd orörlig som en som är försent räddad ur svartvattnet

smorde din kropp med solvarm olivolja
du drog in luft som om det fanns en aning liv kvar
men mina händer gjorde dig avslappnat död igen
bara en sista antydan till suck av liv när jag lossade handrepet
på ryggen, men kring fötter, ben, ljumskar
över bröstet och stramt kring armarna
till och med kring din hals var din kropp mitt lik

jag oljade dig, jag oljade hela din kropp
som en kyssreflex svarade du när jag kom åt läpparna
den skulle alltid finnas långt efter din död
sådan var du mötande
varje rörelse mot dig som vätande våg
så älskade du och drunknade du
ditt eget vatten

jag väntade mig vatten ur din mun när jag vände dig på sida
men inget kom ur min räddade
som jag fört till drunkning i vattenbrynet
följsamt mjukt över bryggkanten tills solvärmens beröring
tog din kropp bakom ryggen och du hastigt
som ett lik drar in sin förlorade luft
långt över ytan av svartvatten
som oskuret belyste dina plötsligt öppnade ögon

du var aldrig mer rädd att drunkna dig när du släppte det sista
av motstånd och din orgasm
en fördämning som rann sig över våra vita badlakan utmattad
till slut mitt lik motståndslöst
som jag kysst i kärleksmord

När jag älskar med dig är jag i takt
med dig och retsamt synkoperat ibland
för att göra dig vansinnig och lura mig till mer
vet du vad jag älskar mest med dig
tillsammans med dig
det är våra bestämda steg tillsammans som
plöjer böjer blåser ohejdat i klickande takt med
varandra långresta steg klackat stegrade
minst en dec över marken
vi flyger så

jag bara älskar dig för i dig ser jag mig, när
jag är jag som mest

minns du Gare du Nord där vi plöjde perrong
den var för trång för oss smala två så
inga fler fick plats på bredden bredvid oss
vi steg av vid fel ände och plöjde hela perrongen
minns du hur de föll av ner på spåret
vi var våg tillsammans
gemensam mjuk höftrullande våg i bestämda
klickjud med ökande ton i taktfasta steg som
närmade sig varenda passagerare med rytmen
av oss i vajande vita klänningar svepte folk åt sidan
och hattbretten som fick dem att ducka i flock
och efteråt vända sig om omtumlade och undra

när jag bara älskar att vara med dig
är jag i takt med mig själv

minns du perrongens slut där även loket vände
och vi till slut tittade på varandra och bara visste
att de sista skrämmer vi ner på spåret med ett skrik
och ett spring, men de föll åt andra håll istället
när min väska med alla accessoarer flög ut
och den förlägna gendermen som trodde han
skulle ingripa med fast hand
blev tvärstoppad av dina trosors rödljus
vid din långbenta korsning på kjolkrönet, böjd
över mina två dildos, extra geishakulor, och
rosa kondomer med jordgubbsmak utspridda mellan
mina trosor och dina handbojor

jag bara älskar vara i takt med dig
och konstant falla ur med våra ljudliga skratt

till och med de mest taktlösa tappar sin fattning
och blir hjälpsamma fast efteråt överslätande
förmanande att hålla väskan bättre låst
någon kan ju komma till skada
av en rullande dildo inflikade jag
till gendermen som vänligt motvilligt hoppat
för våra flåsande brösts skull
och för att vår flickaktighet inte lämpade sig att
hämta upp tillhörigheter som rullat ner på spåret

jag kan inte ens minnas att jag själv levt i den
taktlösa världen
kanske för att det livet var mellan rytmerna
pulserna de som ger livet dess rörelse som, är liv
andning bara livsuppehållande och steg bara förflyttning
jag kan inte ens minnas att jag själv levt i den
taktlösa världen, den mellan mina pulser, den utan liv

Jag har träffat Claire idag på cafét nära Rue de Palais
du vet den där lummiga platsen där man kan prata mord
och kärlek öppet utan att det hörs mellan borden och
planera i detalj ingredienserna utan att de läcker ut
och vet du, jag vet hennes hemlighet
hon är giftmörderska som jag
är det inte underbart
hon är giftmörderska som jag
jag bara plötsligt chansade och frågade just i rätt ögonblick
just i ögonblicket jag ville kyssa henne och sa det
rakt ut, precis före kyssen, du är giftmörderska va
hon tillhör de röda läpparnas hemliga orden av de ofångade
de okuvliga kvinnorna som vägrar
de som vägrar äktenskapets förljugenhet
de som förför och förgiftar men
aldrig med annat än det som finns att få lättillgängligt
vardagligt i vilket hem som helst
mellan vilka sobra väggar som helst
hon är giftmörderska som jag

vet du att hon hyllades som tjugofemåring för sitt första familjemord
hon mördar bara författarfamiljer
hon mördar bara med familjelögner
vet du, jag ska bli som hon
jag ska förfina mina metoder
till de subtilaste
de som döljs i vardagen
de som dödar dagligen lite av livet
kvävande, förgiftande, strypande, dränkande eller lömskt som dolkhugg
i ryggen på den som kallas min älskling

vet du att om du lyfter min konst i mördande lovar jag
att aldrig mörda dig med en enda rad
med ett enda dräpande ord
men jag kommer kräva dig på ditt liv
jag vill ha dig våldsamt
jag vill ha dig våldsam
fattar du det, jag vill ha dig ogiftad okvävd otyglad otämjd
och om du lovar att lyda mig
kommer jag att befalla dig till total underkastelse
ge upp inför livet, dö för livet, dö för mig
med mig, nu
ge mig ett rep, jag vill ha dig tånuddande strypt
hängande från taket när jag tar dig för andra gången idag
jag vill vara din skuld till att du lever
blodigt, och jag lovar att aldrig
vara din giftmörderska
i små mord med vardagliga ord

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × två =