Meny Stäng

Erotikon: Beata Valle

Beata Valle. Foto: Pierre M vineland.
Beata Valle. Foto: Pierre M vineland.

Din försommarhud var blekljus mot både det
stekväntande träet och det svarta vattnet som dolt glittrade bakom
de skarpa klippsprickorna
din kropp utsträckt på mage över de salttorkade bryggplankorna
ospänd orörlig som en som är försent räddad ur svartvattnet

smorde din kropp med solvarm olivolja
du drog in luft som om det fanns en aning liv kvar
men mina händer gjorde dig avslappnat död igen
bara en sista antydan till suck av liv när jag drog åt handrepet
på ryggen, men kring fötter, ben, ljumskar
över bröstet och stramt kring armarna
till och med kring din hals var din kropp mitt lik

jag oljade dig, jag oljade hela din kropp
som en kyssreflex svarade du när jag kom åt läpparna
den skulle alltid finnas långt efter din död
sådan var du mötande
varje rörelse mot dig som vätande våg
så älskade du och drunknade du
i eget vatten

jag väntade mig vatten ur din mun när jag vände dig på sida
men inget kom ur den oräddade
som jag förde till drunkning i vattenbrynet
följsamt mjukt över bryggkanten tills vattendödens kalla beröring
tog din kropp bakom ryggen och du hastigt
som ett liks kallminne drar in sin förlorade luft
långt under ytan av svartvatten
som bara sönderskuret belyste dina plötsligt öppnade ögon

jag lekte mitt vaggande strandlik
med kalla droppar över fortfarande soltorr hud
den rös, den frös min lek
som en rysare vi nyss båda läst om hur du
blev dränkt och stensänkt i svartvattnet att glömmas
bara rysningar av något som ännu inte hänt din bundna kropp
ljudlöst vid livlös strand
men som jag tog dig ut mot ännu flytande
där vattnet mötte dig kallt

var inte rädd
jag kommer inte låta dig drunkna
här, det bestämmer jag
jag dödar alltid på djupt vatten
och flytande höll jag din bundna kropp i min famn
fortfarande med armar under dig
och