Meny Stäng

Kärleksdödsdikter: Stagnelius och Malmbergs dödserotik

Av Peter Björkman

Bertil Malmberg
Bertil Malmberg

Peter Björkman ger sig ut på jakt efter starkt sensuell dikt, hittar Stagnelius och Malmberg men ingen nutida poesi som kan matcha klassikerna.

Det har skrivits många sensuella kärleksdikter och oerhört många dikter om döden. Dessa två poler – kärleken och döden – är utan större tvekan poesins viktigaste drivkrafter och när de förenas i en dikt kan resultatet bli oerhört stark poesi. Ingen dikt är för mig så djupt sinnlig som Erik Johan Stagnelius nu snart 200 år gamla kärleksdikt, till sin egen kommande förruttnelse, som bland annat innehåller följande rader:

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
Att bädda vårt ensliga läger!” /…/
Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp!
Förkväv i ditt famntag min smärta.
I maskar lös tanken och känslorna opp
I aska mitt brinnande hjärta.

Det är svårt att överträffa denna romantikens på en gång vackraste och mest skoningslösa kärleksdikt i sensualism. En som med hyfsat gott resultat försökt är Härnösandssonen Bertil Malmberg (1889-1958), som inte drog sig för att ta ut svängarna och ha full tilltro till poesins möjliga magi. I boken Flöjter ur ödsligheten (1941) finns följande dikt, som ger sig ut i en sinnlig dans med döden.

Om undret som förestår

Om undret som förestår,
när sista solen går ned –
om undret som förestår
i landet där ingen klocka slår
vet vår tanke intet besked.
Men den vällukt som ogripbar
med ett fjärran vinddrag kom
har ett bävande svar,
och den sugande sötman i dödens ve
och skimret på vanvettets tröskel ge
en rysande aning därom…

Dikten är förstås inte lika fulländad som Stagnelius i rytm och melodi. Men den lyckas likväl gjuta nytt liv i genren sensuell dödspoesi.

Jag skulle gärna ha avslutat denna text med en ”kärleksdödsdikt” från 2000-talet som kom i närheten av Stagnelius eller Malmbergs styrka, men jag har hittills inte hittat någon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett − 1 =