Meny Stäng

Sensualismen i Närmare nu: Helena Lejd undersöker en ungdomsförälskelse

Av Helena Leijd

Henry Bronett. Foto: Anders Kronborg
Henry Bronett. Foto: Anders Kronborg

Att Henry Bronett, som växte upp på en cirkus numera kan säga om sig själv att han är författare och poet till sinnlig poesi, är det nog inte alla som vet.

Om sina dikter som sensuella talar Henry Bronett dock inte gärna:

– Dikterna står ju redan där så nakna som möjligt. De är redan avslutade ögonblick för mig men läsaren kan fortsätta med dem, anser han.

Inom estetiken syftar ordet sensualism på det förhållande en dikt skapar, det vill säga en sinnlig respons och det är det jag upplever när jag läser Henry Bronetts dikter, de är sinnliga, sensuella, inte grovt erotiska utan sublima på ett naket sätt.

Jag utgår från diktsamlingen Närmare nu. Den har följt mig, legat med bland böcker jag hade med mig på sjukhuset, legat bredvid sängen och jag har läst den så många gånger att jag har slutat räkna.

Vid första genomläsningen ansåg jag att Närmare nu var oerhört erotisk, men det var en följd av min sinnesstämning då – jag hade precis blivit kär igen. När jag läser den nu, när jag skriver av dikterna för att komma djupare, upptäcker jag att de dikter jag tyckte var erotiska inte alls handlar om det utan om födelsen, till exempel:

BLI TILL

Du ser mig
och jag blir varse
mina ögon

din hand på mitt bröst
och jag känner mitt hjärta

du biter mina läppar
och jag får aptit
på livet

känsliga fingrar undersöker</