Meny Stäng

Sensualitet på en behagfull plats: Eva-Stina Byggmästars Locus amoenus

Av Peter Nyberg

Eva-Stina Byggmästar. Foto Jan Anders Broo.
Eva-Stina Byggmästar. Foto Jan Anders Broo.

Eva-Stina Byggmästar skriver i sin nya bok om en plats bortom samhällets normer där erotiska fantasier kan levas ut. Locus amoenus klangbotten finns i antik mytologi och poetens tidigare diktböcker.

Eva-Stina Byggmästars poesi har alltid varit sinnlig och sensuell. Ibland har draget dolts av små fantasifulla figurer som trippar omkring och stjäl uppmärksamheten, ibland har det sensuella fått mer svängrum, men tidigare alltid för att brytas mot något – ett rosenskimmer eller beskrivning av dunkel. I sin trilogi om kärlek (Som omfattar Älvdrottningen, Men hur små poeter finns det och Vagga liten vaggabond) har kärleken och sensualismen tidigare funnits som motiv. Dikten har ofta varit renodlat erotiskt ivrig, även om erotiken har framstått som finkänslig:

nå, ge henne äppelkyssen ge henne den ge henne
p-ä-p-p-e-l-k-y-s-s-e-n bara så där ge en, ge två,
ge henne äppelträd och lundar – ja, ja, ge henne
allt det där ge henne allt du har att ge … ge små
skrymslen och rött – ja, ge henne rött, möt henne
i det röda och andas tungt och djupt … men ge
henne det röda nu! och om du kunde skulle du
inte, också du, ge henne vägarna, alla vägarna
de rasande vackra och strän