Meny Stäng

Att anta den misslyckades roll – Några iakttagelser av Ulf Lundells rolldiktning

Av Peter Nyberg 

Ulf Lundell. Foto: Sofia Möller
Ulf Lundell. Foto: Sofia Möller

Få andra poeter har skapat så mycket spekulationer runt vad som skulle kunna vara biografiskt stoff och vad som är rolldiktning i sin produktion. Vare sig det gäller poesi eller prosa tycks gränserna för Ulf Lundell bli överskridande. Skapandet av den mytologiska rockstjärnan och rumlaren Lundell och de ständiga funderingarna, främst hos media, om vad som är påhitt och vad som är självbiografi i texterna har kostat honom platsen som en av de mest framgångsrika rolldiktarna i Sverige.

Några karaktärer
Hos Lundell finns nämligen en bred flora av karaktärer som inte har särskilt mycket med Lundell själv att göra men som så att säga för hans talan. Givetvis finns karaktärer som är uppenbara tankeskapelser, som Fann Wenner som går till bordellerna i Amsterdam, kungen i Cadaques eller Baby i sångerna om henne. En förändring över tiden i Lundells sätt att skriva texter skulle kunna vara just att allt fler uppenbara roller har tagit plats i produktionen. En personlig favorit är den av kriget skadade Jugoslaven i ”En