Meny Stäng

Den naiva glädjens lyrik – Reflektioner runt Magnus Johanssons musiklyrik

Av Peter Nyberg

Magnus Johansson

Magnus Johansson var aldrig någon stor publik artist ens när han var som störst. Över huvud taget är det svårt att hitta material om honom. Det senaste albumet kom för fem år sedan. Inte desto mindre är min beundran avsevärd eftersom han tillförde något som över huvud taget inte finns idag: Den romantiska poetiska skrönan.

”Om jag hade en sparbanksbok skulle jag tömma den varje dag och vi skulle gå arm i arm runt i butikerna här i stan” sjunger han på albumet 12 saker som jag lovat att göra. ”Om jag hade en sparbanksbok” är en ironisk gest mot sparmanin som råder i samhället, då som nu. ”[…] och vi skulle sitta på nån krog och inte bara frysa här utanför och du kunde ta in vad du ville och jag skulle kunna dansa förstås”. Om han bara hade en sparbanksbok. Ljusen skulle börja lysa grönt och sångaren skulle få kyssa flickan han har med sig.

Det är en synnerligen charmig ironisk gest.

Mystik och romantik
Ett mer typiskt tema är den fantasifulla berättelsen vars drivkraft är en inneboende glädje med samma kreativa centrum som hos Håkan Hellström. När lyssnaren längtar efter en bättre verklighet får vi den genom att lyssna på de här sångerna. Texterna är långt ifrån perfekta rent formmässigt men det dominerande i dem är att de bjuder in lyssnaren och gör han eller honom till del av den här verkligheten. Ibland är den mysti