Meny Stäng

Frankenstein, Michael Cane och Kent

Av Peter Nyberg

Kent

När TS Eliot 1948 tilldelas nobelpriset i litteratur får han det för att ha skapat ett nytt sätt att skriva poesi. The Waste Land (1922) är ett typexempel på stilen som innebär att myter och populärkulturella företeelser sys ihop med hjälp av poetens ord i något som kan liknas vid ett lapptäcke. Precis som lapptäcket har helheten en helt annan funktion än de enskilda lapparna. I allt högre grad har Joakim Berg, textskrivaren i Kent, anammat sättet att skriva musiklyrik på. Referenser både till klassiker och populärkultur vidgar texterna och gör så att de blir både djupare och mer intressanta att studera.

Sundance Kid
Redan i titeln på den första låten på Vapen & ammunition hänvisas till Sundance Kid, som är en mytologiserad västernskurk. Hans egentliga namn var Harry A. Longabaugh, men efter att ha suttit i fängelse i staden Sundance tog han artistnamnet Sundance Kid. Han var medlem i Wild Bunch, ett ökänt gäng tåg- och bankrånare runt sekelskiftet. Tillsammans med Butch Cassidy flydde han till Argentina och vidare till Bolivia där Sundance kid ska ha skjutits av soldater. Liken som bevisade revolvermannens död ska dock ha varit fabricerade. Enligt vissa källor levde och dog Sundance Kid i USA 1936.

En del av mytologiseringen av skurken står Hollywood för genom filmen Butch Cassidy och The Sundance Kid från 1969, där Robert Redford spelar Sundance Kid och Paul Newman gestaltar Butch Cassady. I slutscenen har de tagit skydd i ett förfallet hus, de är skadade och har i det närmaste slut på ammunition. Utanför väntar mängder av soldater från den bolivianska armén. I ett sista desperat försök att nå sina hästar rusar de två rånarna ut. Det sista som hörs i filmen är hur de bolivianska trupperna avlossar sina gevär.

Så hur använder sig Jocke Berg av symbolen? Naturligtvis skapar han inget västerlandskap utan förlägger sångens handling till nutiden och den unga människans hopp, om vind i håret och om att slåss mot dumheten. Den blinda tron sägs vara ett farligt vapen. Med musikens hjälp stegras känslan av hopp i låten. Givetvis måste jaget avillusioneras. Kampen och ambitionen övergår till att bli ett gift. Den andra delen av ”vi” som i refrängen tillropas, faller och den svaga av de två, jaget, står kvar: ”en sista rest av en utdöd art”.

Ammuntionen tog slut till sist
Nu kan ni kalla mig The Sundance Kid
Den fria viljan var vår tonårsdröm
men vi är bara instinkt bara djur och allt är lögn

Filmens avslutande scen fungerar således som en analogi till låtens slutmoral. Kampen, den blinda tron, räcker inte. Instinkten, djuret i människan tycks vara starkare. Filmallusionen belyser ett känslotillstånd: Kampen är över och jaget har slagits förjäves.

Mary Shelleys Frankenstein
I ”Max 500” skriver Joakim Berg att ”det finns små trick som får folk att ge dig mer än du är värd”. En personlig tolkning av frasen är att poeten syftar just på allusioner eller på den name droping som sker i texten. En genomgående allusion är Mary Shelleys Frankensteins monster. Redan i den första strofen hänvisas till den romantiska romanen: ”Månen hänger låg / över allt du tror du såg / Under trasiggt moln / går ett yeti-spår” I de inledande sidorna i romanen befinner sig dr Frankenstein på jakt efter sitt monster i den arktiska snön. Landskapet är snarlikt, fotavtrycken från Yetin kan lika gärna vara monstrets. Senare i låten blir allusionen tydligare: ”Mary Shelleys dröm / syr en sicksack söm”. I övrigt får vi se ”Lady Day dansa vals med Astaire” och ”Keats stå bredvid Baudelaire” i uppflammande blixtar. Även om det är effektfullt så är det tämligen tomt: ”Det finns små trick som får folk att ge dig mer än du är värd”

Michael Cane i Get Carter
Slutligen vill jag ta upp Michael Cane i ”låten Palace & Main”. I filmen Get Carter spelar han en hitman (betydligt intensivare skådespeleri än det som Sylvester Stallone åstadkommer i remaken år 2000) som på sin brors begravning upptäcker att allt inte står rätt till och sin vana trogen går mycket hårt åt småstadens undre värld. Här liksom i Sundance Kid används filmallusionen för att belysa en känsla eller ett tillstånd. Efter att ha skjutit en dj flyr jaget och hans ”indiehjärta slår och slår och slår”.

Jag står på en flygplats och väntar på känslan
En man vid en avsats, en iskall Michael Caine

Allusionen samspelar här som i de andra Kent-låtarna med själva innehållet i texten och med musiken i sig själv. I ”Sundance Kid” är musikens bas tungt dunkande som ett hjärta, i ”Max 500” manas ett skräcklandskap fram och musiken i ”Palace & Main” är snarast att karaktärisera som rusig actionrock.

Bergs text-lapptäcke är oftast hopsytt med betydligt sublimare medel. Allusionerna är inte alltid så uppenbara som i ovan diskuterade fall, men de finns där och fördjupar texterna. För den som önskar är det bara att börja leta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo + 10 =