Meny Stäng

Betydelsen av i: Åke Hodells maktkritik

Av Peter Nyberg

Åke Hodells Självbiografi hänger på Flygvapenmuseum i Linköping. Bild: Peter Nyberg
Åke Hodells Självbiografi hänger på Flygvapenmuseum i Linköping. Bild: Peter Nyberg

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii

Så börjar Åke Hodells igevär. Och så fortsätter dikten i 12 sidor för att på den 13 sidan gå över till ett ”gev” följt av 35 sidor ”ä” toppat av ett ensamt ”r”. Boktryckaren som fick manuset trodde att det var ett checkhäfte och vägrade till en början att trycka boken. När verket kom ut 1963 blev uppståndelsen stor och Åke Hodell fann sig vara en förgrundsfigur inom den konkreta poesin.

Åke Hodell. Foto: Peter Nyberg
Åke Hodell. Foto: Peter Nyberg

Dikten kan spåras till Åke Hodells bostad i Gamla Staden i Stockholm. Sannolikt hörde han högvaktens utrop från kungliga slottet. Vad Hodell lyckas med, framför allt, är att överbrygga olika nivåer. Raden av i blir en sinnebild av uppställda soldater i en lång linje. På samma sätt som i-soldaterna saknar uttryck saknar ljudet i under ljudkonstverket där Hodell själv läser dikten (Lyssna här: igevär) uttryck och påminner om testsignalen när inget finns att se på teve. Soldaterna blir ett ingenting, en testsignal. Det är en rimlig utgångspunkt för någon som betecknade sig som pacifist. Men som var stridspilot.

Det sägs att nazisterna fick Hjalmar Söderberg att i ren vrede över deras existens leva tio år längre. De fick också Åke Hodell att bli stridsflygare. Under kriget, när han var strax över 20 år, utbildade han sig. Yrket blev dock kortvarigt. Under en övning 1941 i juli kraschade Åke Hodell i Eslöv men han överlevde med en hårsmån. Han fick ligga på sjukhus i två år och skadan tvingade honom att lämna flygvapnet. Men under sjukhusvistelsen hade han börjat skriva och han uppmuntrades att göra det på allvar av ingen mindre än Gunnar Ekelöf.

Av godo är att den korta banan som flygare har gjort att man på Flygvapenmuseum i Linköping har en utställning om poeten. I ett hörn av de enorma hangarerna finns ett utrymme som, i poetmått mätt, är oerhört stort men framför allt betänkt i sin uppställning. Åke Hodells natur som multikonstnär kommer till sin rätt här. Han arbetade med bild-, film-, teater-, ljud- och bokstavskonst. När besökaren kommer runt ett hörn finns en röd knapp, på väggen sitter sidorna i igevär uppsatta och när man trycker på den röda knappen ljuder signalen: iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii…

Bokstaven i är också central i verket General Bussig (Lyssna här: General Bussig). Under 50-talet försökte försvaret med en ny typ av befäl. Den gamla typen var översittare, nu skulle den bussiga generalen göra entré, givetvis i syfte att skapa goda soldater. i gestaltar en värnpliktig som till en början gör motstånd, men som efter hand bryts ner och hjärntvättas till soldat som lyder order. Ljudverket är repetitivt och nära nog maniskt, men just därför också humoristiskt. I bildverket som finns i anslutning till dikten finns olika kartor och klockslaget för Hodells störtning återkommer: 13:20. Möjligen kan kraschen symbolisera i-s mentala krasch. Hodell har dock poängterat att verket kan ses som en uppgörelse med den auktoritära fadern. Som alla Åke Hodells konstverk finns många tolkningsvägar.

Åke Hodells Mr Nixon´s Dreams. Foto: Peter Nyberg
Åke Hodells Mr Nixon´s Dreams. Foto: Peter Nyberg

Mr. Nixon´s Dreams är dock mer begränsat i tolkningsmån men desto tydligare i sina politiska poänger. USA under 60-talet var turbulent. Förtrycket av svarta var omfattande och protesterna mot detsamma blev allt mer högljudda. Staten började ett krig i Vietnam som blev allt mer impopulärt. Nixon kandiderade 1968till presidentposten under parollen ”Law and Order” och med slagord som ”strängare straff” och ”fler poliser”. Tillsammans med Mr Nixon´s Dreams gavs också ett ljudverk ut: Law & Order Inc.. Det består av ett taktfast marscherande och en röst som skriker order. Effekten är både oroväckande och makabert humoristisk. Som anarkist var Åke Hodell tydlig: Även om Nixon stod i skottgluggen betydde det inte att hans motståndare klarade sig undan kritik. I ett av kollagen ställs Nixon, Brezjnev och Mao upp tillsammans i något som liknar ett familjefoto. Runt om Nixon finns mängder av kostymklädda eller uniformerade människor med företagsnamn på bröstet och svinhuvuden istället för mänskliga ansikten.

Åke Hodell Mr Nixon´s Dreams, Foto: Peter Nyberg
Åke Hodell Mr Nixon´s Dreams, Foto: Peter Nyberg

Inte heller Mr. Smith in Rhodesia går att ta miste på. Även här slåss Hodell för de svartas rättigheter. Ian Smith var premiärminister i den renodlat rasistiska regeringen i Rhodesia, nuvarande Zimbabwe. Men Hodell nöjer sig inte med att attackera Ian Smith utan ger tydligt stöd åt de förtryckta av apartheidsystemen i Sydafrika och Namibia också.

Den första inspelningen av ljudverket (1969) väckte en oerhörd uppståndelse då Hodell hade använt fem barn från Engelska skolan i Stockholm, vilka pratade Oxfordengelska. Under hela sitt liv laborerade Hodell med språkets nyanser och språkljudens betydelse för maktanspråk. Orsaken till urvalet var att barnen i Rhodesia var tvingade att i skolan prata Oxfordengelska. De fem barnen från engelska skolan fick tala i kör och fick bland annat säga att Mr Smith är en god, vit man och att Mr Smith är en mördare. Hur barnen uppfattade situationen vet jag inte men föräldrarna blev rasande och vände sig till den brittiska ambassaden. Det blev skandalrubriker både i Sverige och i Storbritannien. Sveriges Radio som hade beställt verket brände inspelningen. Året efter gjorde dock en nyinspelning som var förbjuden i Sveriges Radio ända fram till 1985 (men som ni kan lyssna på här: Mr Smith in Rhodesia).

Åke Hodells betydelse för den moderna poesin är oerhörd. Och problematisk. Han är först och utan tvekan mer intressant i sitt konstnärliga sätt att använda enskilda ljud och språkliga toner för att belysa maktmissbruk. I jämförelse med många moderna poeter tycks Hodell ha varit noga med innehållet, han attackerade genom sina verk och fick respons. Det var inte bara experiment med språket utan också med maktens dimensioner. Närmandet mellan bildkonsten sätt att experimentera och poesins konceptidéer skapar en stark brygga bakåt till Hodells poesi. Skillnaden upplever jag ofta är att kritiken i mycket av den moderna poesin förblir svag medan den hos Hodell är oerhört tydlig, inte minst tack vare kontrasterna från ljud- och konstverk. Problemet i förhållande till Åke Hodell i nutiden är samma problem som alltid har funnits med klassikerna: det de skapade speglas men är så oerhört svårt att överträffa. Cynikerna bland oss kan säga: Det där gjorde Åke Hodell på 50-60 och 70-talet.

Och i fallet Åke Hodell har de i hög grad rätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sexton + 16 =