Meny Stäng

Bollen var ju död, en meter

Av Bo Bjelvehammar
Denna text tillägnas Anna Andersson, Ciddens mor

Bengt Cidden Anderson. Foto: Scanpix
Bengt Cidden Anderson. Foto: Scanpix

Läckeby ligger runt 17 km norr om Kalmar och ett stenskott österut ligger Kalmar sund. Samhället har fått sitt namn efter Läckeby gods. Det är ingen plats för trendnissar och ungdomar, där händer ingenting.

Jo, där händer små saker: en älgko har påkörts vid Läckeby Eltjänst, Jeanette och Morgan har bytt till blyinfattade fönster, kyrkan i Ryssby kalkas och Roland vikarierar som vaktmästare på idrottsplatsen, Åbyvallen, benämnd så efter den gamla byn Åby.

Det finns andra sätt att beskriva Läckeby;

Läckeby ligger som ett dockskåp på vägen mellan Stockholm och Köpenhamn. På examensdagen 1959 störtade ett flygplan i byn och dödade några kor. Före och efter denna milstolpe i vår historia har det inte hänt något.

Det är inte sant; ”1611 brände danskarna hus och kyrka, dessutom har moderniteten kommit till byn, några av invånarna har skaffat parabolantenn, några andra wokpanna”. För den beskrivningen svarar Bengt Cidden Andersson, rörmokare och kulturprofil med ett betydande antal diktsamlingar om arbetsliv, kärlekskonst och fotboll bakom sig. Hela hans verk härstammar från den stora metropolen Läckeby, där intet mänskligt är främmande.

Läs hela texten i Fem år i poesins tjänst – Populär Poesis jubileumsbok. Du köper den här: Kiosk

Nu får jag sorgligt nog använda ordet var, Cidden dog en av de första dagarna i januari 2013. Han blev 64 år.

Hela bollen ska ligga stilla
Ciddens diktsamling om fotboll Hela bollen ska ligga stilla, har kommit ut i tre utgåvor, den första 1991 och den senaste 2008. Dikterna citeras flitigt i fotbollssammanhang, av vanliga människor, av landshövding Lars-Åke Lagrell, av fotbollstränare Nanne Bergstrand och av Gunnar Larsson, tidigare ordförande i Svenska Fotbollsförbundet. Han läste vid förbundets hundraårsjubileum 2004 i Stadshuset i Stockholm dikten ”Uppåt”:

När vi vann division 6
förstod jag hur Pelé
kände sig inombords 1958.
Öppet hus!
Kom och se pokalen
Medaljen och diplomet.
Lagbild i tidningen.
Handlaren bjöd på glass.
Allsvenskan, Europacupen nästa.

I framgången finns bara glädje, då lever alla nära de stora drömmarna, världen ligger öppen och väntar, utmaningarna är bara möjligheter. Då ger fotbollen tillbaka lite av all den kärlek som många har gett sporten. Cidden är varm i sin ton, humoristisk i sitt tilltal och associationerna är lika svulstiga som drömmarna. Han är direkt och omedelbar, alla som varit i närheten av en fotboll förstår vad han menar. Resten av mänskligheten är bara att beklaga.
Festen i dikten fortsätter med en liten vodka, fruktsoda och dans;

Efter maten
och diplomutdelningen
ställs borden mot lokalens långsidor
Everts trio
med sin alltid förkylda vokalissa
hoppas det ska gå bra ändå
när dom nu inleder
med kvällens första dans.

Det är mindre glamour än i Stadshuset i Stockholm, men stor glädje och alla lovar varandra att satsa stenhårt till nästa säsong, det är inget tal om elitnivå, det gäller Läckeby GOIF och det är 70-tal i landet Sverige. Men Läckeby liknar andra ställen i Sverige, det är sommar och husvagnstider, svarta jordgubbsplockare anställs, syrenflockar blommar ut lika snabbt som sommarens enda härfågel försvinner. Det är arbete med att ta reda på gurkorna och hålla tvestjärtarna i brevlådan i schack.

Fotbollsdrömmen
Detta att få lämna gårdsplanen, grusfältet vid skolan, grannens klöveräng med mullvadshögar och komockor, detta att få komma till den stora fotbollsplanen, med linjer och riktiga målstolpar, det framstår hos Cidden som en glädje utan dess like. Fantasierna kunde flöda i ensamhet, orden kunde flyga iväg utan skyddsnät, det fanns inga begränsningar, inga hinder, allt var möjligt. Du kunde föreställa vem du ville, hur många gånger som helst. Upplevelsen var total och tidlös.

När skoldagen var slut
brukade jag ensam cykla
till den stora fotbollsplanen.
Med riktiga mål.
Med riktig straffpunkt.
Det var alltid en minut kvar
och oavgjort
när vi fick straff.
Jag la bollen på straffpunkten
tog lång ansats
kanonhårt i krysset.
En eftermiddag
blev jag världsmästare
sjutton gånger.

Att spela fotboll är som att leva i en annan värld, att förtrollas, att fortsätta med en lektion till i Livets Universitet; sträcka ut i gräset och efter ett par varv runt planen, ta en krusbärsdricka, se på molnen och arbeta vidare i fantasin, skaffa sig en agent innan proffslivet i Italien börjar;

Jag sprang
mot mittcirkeln
Liedholm kom
och klappade om mig.
När Roma slog avsparken
skrek morsan att det var mat.

Fotbollen har ju en baksida, detta att inte få vara med i laget, att bli utanför, att bli bänkad, att få lämna ifrån sig tröjan;

Jag gav Rune tröjan
och gick
ensam
länge.

Att inte se sitt namn i laguppställningen på papperet bakom det glasade fönstret, det var brinndjävligt, helt enkelt.
Cidden skriver en underbar, nyenkel fotbollspoesi om både framgångar och misslyckanden i fotbollens värld. Han är alltid på gott humör och är mycket bra att läsa, för den som är föga van vid poesi. Han har skrivit ett antal mycket underskattade diktsamlingar om svenskt arbetsliv, vilka är träffsäkra, ordskarpa och innehåller aforismliknande teser som när Svenne på bygget slänger skyffeln i grushögen och utbrister;

”Stäng av radion – stararna är här.”

Cidden har aldrig fått något erkännande i de litterära salongerna och hos kultursideintellektuella, det ser jag som ett gott betyg på hans poesi. Den är för vanligt folk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre + 14 =