Meny Stäng

Kennet Melin: Några tankar om dikter och fotboll

Foto: Peter Nyberg
Foto: Peter Nyberg

Första gången jag tog på mig ett par fotbollsskor var i sjuårsåldern. Jag har ett minne av min första match. Vi mötte ett bättre lag och de hade en stjärna som kallades Hemmet. Han gjorde en del mål. För mig gick det ganska taffligt. Jag upplevde tydligt att vilja och motorik inte riktigt var i samklang.

Högmässan

Linimentet var rökelsen
uttåget på plan var nattvardsgången
varje halvlek var en högmässa
och målet var frälsningen

Som grabb på sent sextital, blev det just fotboll för hela slanten. Både i skolan och på fritiden kom bollen fram. Vi delade upp i lag, markerade för två målburar och så satte vi i gång. Hela min grundskoletid dominerades av olika idrotter och då främst fotboll.

Efter hand, när motorik och vilja började synka mer, så gick det bättre och bättre och jag fick smaka av att vara det som så många fått höra om sig själv ”lovande”. Jag kunde erfara hur många andra pågar liksom såg upp till en, bara för att jag vara bra. Det här var en glimt hur de stora stjärnorna, artisterna, hade det och jag har tänkt att de flesta människor ofta, eller någon gång har önskat sig om att stå där i rampljuset – föremål för allas beundran och hyllande.

Det mångklerikala

Fantastiskt –
22 präster på samma gång!
Och