Meny Stäng

Kennet Melin: Några tankar om dikter och fotboll

Foto: Peter Nyberg
Foto: Peter Nyberg

Första gången jag tog på mig ett par fotbollsskor var i sjuårsåldern. Jag har ett minne av min första match. Vi mötte ett bättre lag och de hade en stjärna som kallades Hemmet. Han gjorde en del mål. För mig gick det ganska taffligt. Jag upplevde tydligt att vilja och motorik inte riktigt var i samklang.

Högmässan

Linimentet var rökelsen
uttåget på plan var nattvardsgången
varje halvlek var en högmässa
och målet var frälsningen

Som grabb på sent sextital, blev det just fotboll för hela slanten. Både i skolan och på fritiden kom bollen fram. Vi delade upp i lag, markerade för två målburar och så satte vi i gång. Hela min grundskoletid dominerades av olika idrotter och då främst fotboll.

Efter hand, när motorik och vilja började synka mer, så gick det bättre och bättre och jag fick smaka av att vara det som så många fått höra om sig själv ”lovande”. Jag kunde erfara hur många andra pågar liksom såg upp till en, bara för att jag vara bra. Det här var en glimt hur de stora stjärnorna, artisterna, hade det och jag har tänkt att de flesta människor ofta, eller någon gång har önskat sig om att stå där i rampljuset – föremål för allas beundran och hyllande.

Det mångklerikala

Fantastiskt –
22 präster på samma gång!
Och utförde de sin mässa väl
började församlingen tungomålstala

I sena tonåren började stjärnan att slockna och det var också en intressant erfarenhet. De unga främst fotbollsmän, som tidigare fjäskade lite och ville vara nära, var inte längre så intresserade och återigen finner jag en parallell med de stora stjärnorna som lyckats fullt ut – det här var en liten touch av hur det säkert måste kännas när strålkastarna släcks. I efterhand tycker jag det var hur skönt som helst att det gick som det gick.

Jag fick andra intressen och arbetarsonen fortsatte att studera och andra världar uppenbarades. Idag har jag märkt att temat i mitt liv handlar om mångfald och bredd, snarare än ”enfald” och djup. Så klart förstår jag de människor som blir så kära i ett ämne att det följer dom hela livet. Jag skriver ordet inom citat med en glimt i ögat.

Grunden

Gräsrot

Idag kan jag både glädjas och bedrövas av den största av bollsporter. Konsten fotboll är stor i mina ögon. De duktigaste utövarna är ekvilibrister och stora artister. Likaså kan jag tycka det är en upplevelse att bli tagen av den stämning som kan uppstå under en match när publikstämningen är varm och god och kan då göra klara jämförelser med att vara troende – att vara religiös. För många är just denna idrott deras livstro och på Olympia i Helsingborg, dit jag brukar gå för att titta på Hif, så finns det alltfler anhängare som tror på sitt lag.

Vad jag finner motbjudande är den så kallade idrottssvansen – de människor som tar med sig djungeln till arenan och vrålar ut sitt hat och sin frustration som ibland når den andre med beklagansvärda följder. Likaså att fotbollen, som de flesta sporter är kopplat till ekonomi. Har inte klubben finasiella medel, så är det omöjligt att bedriva elitverksamhet. Det kan skapa ett groteskeri som ger avsmak och stora stjärnor blir fartblinda och tror säkert nästen helt på allvar att de är gudar. Diveri är ingen höjdare.

För egen del känner jag att jag nu har en lagom distans till fotboll och ja, till alla idrotter, men jag kan förstå dom som blir sålda. Genom idrotten de följer, finner de mening i sitt liv och det är inte att förakta.

Bollbegåvning

När virtuosen
kroppsgeniet
med närvaro
och varsamhet
tar emot
avancerad passning
och dämpar mjukt
på bröstet
låter bollen
likt en ytterst försiktig hudberöring
glida ner
till skaparivriga fötter

när bollmästaren
dribblar
motståndarlagets backlinje
som hade han bollen
fäst vid ett snöre

när rytmundret
så möts
öga mot öga
med stolparnas väktare

är det allt annat
än tanken
som styr skeendet

den som tänker minst
låter medvetandet vara
i livssamklang
där allt
dansar med i livsdansen

den vinner
i det skapande mötet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett + 5 =