Meny Stäng

Supportersånger är en svår och ädel genre

Av Lars Anders Johansson

aikemblemet

Lars Anders Johansson är poet, musiker och engagerad AIK-supporter. 2013 släppte han skivan Sånger mot den moderna fotbollen. Här delar han med sig av tankar på vad fotbollssånger fyller för funktion i supporterkulturen och deras koppling till mer traditionella, litterära genrer.

Av alla sina hundratals visor var det sjömansvisorna Evert Taube var mest stolt över. I intervjuer har han berättat om hur han i sin sjömansdiktning strävade efter att kombinera modernismens konkretion med de medeltida balladernas episka berättarstil. Den skenbara enkelheten i sjömansvisorna krävde i själva verket mer av diktaren än aldrig så många högstämda kärlekshymner. Sjömansvisorna med sina äventyrliga berättelser tillhör än idag de mest älskade inslagen i den svenska visskatten. Trots att ytterst få personligen kan relatera till den verklighet som skildras i ”Eldarevalsen” eller ”Möte i monsunen” lever de vidare och sjungs av nya generationer.

En annan av mina personliga husgudar är Erik Axel Karlfeldt. Karlfeldts diktning om ett drömt Dalarna som gått förlorat skildrar med metrisk elegans och folkviseanstruken klang det agrara Dalarnas friborna män och kvinnor under deras göromål i en nyss förfluten forntid. Det vardagliga och jordnära laddas genom ett ålderdomligt språkbruk med en mytisk dimension som får människorna, växterna och föremålen att omges med ett magiskt skimmer.

Det är från sådana föregångare som jag hämtar inspiration när jag söker ge uttryck för min egen verklighet på och kring fotbollsmatcher. Mina visor om supporterskapet är inte supportervisor i dess vanligaste bemärkelse, det vill säga sånger avsedda att sjungas på läktaren för att hjälpa fram laget till seger, eller på puben för att stärka lagandan, utan skildringar av tillvaron som fotbollssupporter, me