Meny Stäng

Att åldras med ett bästföredatum

av Mats Hansson

(av Josefine?)
(av Josefine)

Mamma viskade från sin rollator, berättade i förtroende till mig att hon gått in i en ny ålder. Jag undrade vilken vid fyllda 87 ? Och hon svarar att den inte är namngiven men har skapats bland livsmedelshyllornas röda priser där gamla möter varandra, gående, släpande på sig själv och rollatorn. Det är egentligen inte årsringarna, rynkorna, erfarenheten som fastställer våran ålder utan åldrandet är en i grunden enkel formel där abstrakta strukturer sammanfattas till matematisk logik, år läggs till år. Det gäller bara att efter 85 vara så gammal som möjligt men samtidigt vara ung i sinnet. En ekvation, nästan som en lögn, att bland vänner och bekanta som fortfarande lever framhärda sin existens. Som när man möter någon till synes jämnårig, vid konserverna eller vid charkdisken. Ett kort möte och ett samtal om det triviala och alla krämpor  som avslutas med den obligatoriska och viktiga frågan om ålder. Mamma fortsätter och berättar att hon alltid är uppriktig och säger som det är att hon senast i affären tillkännagav att hon just passerat 87. Då utsätts man för en kortare granskning, någon som stirrar och scannar av nogsamt. Ibland när personen är äldre svarar hon då ”du är ju bara ett barn” och då förstår man ganska omgående att den granskande kvinnan kanske är 90 eller mer. I god ton ska då den yngre berömma den äldre och säga något som; ”och du som ser så ung ut.” Det känns lite som cirkeln sluts med denna ålder, att vi föds och vill bara bli äldre och under den senare återstoden bli yngre när den aktningsvärda åldern kring 90 inträder. Här finns inte några ”Bästföredatum.”Man vill egentligen bara bli äldre men mest för att få höra hur ung man är. ”Tids nog dör vi”…säger mamma och ler..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sexton − 14 =