Meny Stäng

Jag lever, jag skriver: Friederike Mayröcker

av Anita Westin

Friederike Mayröcker
Friedrike Mayröcker

 

Friederike Mayröcker är för många i det här landet en relativt ny bekantskap. 2005 introducerades hon för svensk publik genom Ellerströms utgivning av diktsamlingen Indianhår. Sedan dess har sammanlagt 8 verk, prosa, dikter och hörspel, översatts till svenska av Ulla Ekblad-Forsgren. Indianhår spänner över åren 1956 – 2005 och är en fin introduktion till Mayröckers poetiska värld. Den senaste diktsamlingen, Om omfamningar utkom 2013, även denna på Ellerströms förlag. Tillsammans ger dessa två samlingar ett möte med Mayröcker över 6 decennier.

Att skriva om Mayröckers poetiska verk, det är något helt annat än att försöka närma sig Bo Bergmans, Apollinaires eller kanske Saphos. Försöker man kritisera, analysera och tolka henne, leder det obevekligen till irrfärder utan slut. Hennes dikter ligger på en våglängd bortom den språkliga ordningen och öppnar sig endast om jag som läsare låter dem skölja över mig likt ett strömmande vatten, som skakar om och blir till hisnande upplevelser. Jag måste helt enkelt vara beredd att släppa taget och låta mig föras med av hennes intensiva och elektriska språkflöde. Allt annat gör mötet omöjligt. Mayröcker lever sin egen språkvärld. Det gäller från hennes tidiga dikter och alltjämt. Hon har ett tydligt surrealistiskt drag som går genom hela hennes produktion och visst kan man hitta inflytande från dadaismen, från konkretismen ja från hela hennes samtida kontext.

Djurpark i tvättomaten

kakaduorna :
gulröda badlakan
burrar upp
fjädrarna
bakom fönstret
i torktumlaren /
vita
exotiska rundformer :
små näsdukar
svärmar i vågryschet
i förtvättstru