Meny Stäng

Om ålderdomen i poesin – några anteckningar

av Göran  Strömqvist

Dikter om ålderdomen har skrivits i alla tider. En av de äldsta är från 600-talet före Kristus och skriven av Sapfo. Att inte åldras är för människan omöjligt skrev hon i en dikt. Men först under 1900-talet, och då under den senare halvan av århundradet, blir det relativt gott om ålderdomsdikter. Vi har blivit äldre helt enkelt. Fler når 80/90 års åldern, både poeter och icke poeter, och fler läser och skriver på gamla dar jämfört med våra släktingar längre bort i tiden.

Men vem läser dikter om ålderdom. De unga har sitt surrande liv runt omkring sig och har knappast utrymme för något så avlägset som pension och äldrevård i sin tankevärld. Medelåldern som känner vad som närmar sig är kanske den rimligaste läsekretsen förutom de gamla själva som i vissa fall kanske tycker att det räcker med att leva sin ålderdom utan att behöva läsa om den. Det är inte alltid så roligt att bli gammal. Men poeterna behöver tänka till om framtiden – och sitt eget levda liv. Och vi andra behöver deras dikter som bollplank för våra tankar om våra sista år.

En del menar att poesi är verklighet. Till skillnad från en sociologisk beskrivning av ålderdomen är i så fall poesin om denna den verkliga ålderdomen. Hur det nu än är med den saken, så närmar sig det poetiska uttrycket ålderdomens essens mera än vad den sociologiska beskrivningen gör.

Eftersom jag själv är född 1927 blir en textinsamling av detta slag samtidigt ett besök i de minnen jag själv har och i viss mån delar med de poeter vars dikter jag citerar. Deras (och mina) upplevelser och minnen av att bli och vara gammal har jag samlat i grupper som var och en fått sin rubrik

Barndomen är vi inte ansvariga för men vuxenlivet tål oftast att funderas över. Och att skrivas om. Det mesta skrivs innan ålderdomen tar vid. Och då och då sneglar man framåt. When I get older, loosing my hair, many years from now. Will you still be sending me a Valentine…. Väl på plats dock, är man kanske inte så pigg som Paul MacCartney´s vitala musik i Sergeant Pepper från 1967 uttrycker. Det vanliga är motsatsen. Man upplever bland annat

att man är gammal
När man är gammal
flyter dagarna ihop
och man räknar bara med den tid
som alltid finns
så länge man lever
(ur Flyende spegel av Rabbe Enkell, 1974)

Gubben är gammal, urverket dras,
visaren visar, timman ilar
Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas,
kring buteljen strött sina pilar
(Ur Fredmans epistel N:o 27 av Carl Michael Bellman)

Det finns
sprickor och skuggor på vita väggar och snart skall där finnas
fler sprickor och fler skuggor och slutligen finns inga vita
väggar.
Det är ålderdomen. Den flyter i mina ådror som vatten korsat
av jämmer. Alla
frågor skall upphöra. En sen sol tynger mina orörliga händer
och till min stillhet når mjukt och samtidigt, som ett enda ämne, tänkandet och dess försvinnande.
(Ur Förlusterna glöder av Antonio Ganomeda 2003)

att situationen är ny
Mot ålderdomen vaknar han ur blodets brus
och verklighetens larmande dröm….
Han sitter med dagen på sin ena sida
och natten på sin andra. Svalorna
skriar inte mer sina bekymmer kring honom.
(Ur Mot ålderdomen i Dikter mellan djur och gud 1944 av Artur Lundkvist)

Min egen kropp, förr späd, har drabbats av ålder,
mitt hår, förr mörkt, har vitnat,
(Sapfo omkring 600 f.Kr.)

”Glorious days are here again.”
Så sjöng vår längtan.
Så ropade vår tro.
Men vår dag var annan.
Ren skjorta på kroppen,
uppvärmd matform på bordet.
Och vår ärones morgon
ett möte med biståndshandläggaren.
(Ur Sånger från äldreomsorgen av Ragnar Thoursie 1989)

att man är kraftlös.
Nu sitter de gamle i dörrn och vänta på sommar,
tala om sjukdom och nöd, tala om vardagsting.
De ängsla sig för så många ting, men all deras skräck är döden,
snart skall de bli till jord där gräset gror.
(Ur Liv av Ebba Lindqvist 1934).

Jag ser ser dem i hucklen och hattar
från gamla löjliga dar.
De stå och darra på vägen till motsatt trottoar.
(Ur De gamla i Elden 1917 av Bo Bergman)

Tungt är mitt hjärta nu, ej längre bär mig knäna
som en gång rörde sig snabbt som faunernas i dansen (Sapfo för 2 600 år sedan.)

att man är ful.
Hur hemskt är det ej att se sig själv
i sin ålders spegling.
Vad säger den väl? Du villebråd jagat!
Du i den hängdes hus! Vad gör du här?
(Ur Flyende spegel av Rabbe Enkell 1974

Gamle man han liknas vid barkelös ek.
Alle sine grenar fäller hon ifrån sig.
Hon rottner i röter,
hon faller nider i topp.
Gamle mannen faller av,
den unge växer opp.
(anonym från medeltiden)

att man ska dö
men i den här dikten är du inte död
du kan fortfarande ringa upp din syster och berätta om den där killen du börjat dejta,
ni kan springa på varandra nere på konsum,
ställa tillbaka frysvarorna och gå och köpa en kebab istället
i den här dikten spelar det ingen roll hur fort det gick eller hur ont det gjorde
du sitter i ditt kök och oroar dig för tentorna
du tittar på disken men bryr dig inte om att diska den,
du kan göra det imorgon; det finns ett imorgon
(Jenny Wrangborg 2009)
Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar — på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng — med nejlikor våren
skall henne beså.
(Erik Johan Stagnelius omkring 1818)

Men också att man minns

Den allra vackraste lilla ungmön som nånsin funnits på Käringön
ja, hon blev min hon och hon var blåögd och hon var fager ja nästan skön.

(Ur Ungmön på Käringön av Gus Morris 1945)

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

(Okänd)

att man kan bli fri
När jag blir gammal ska jag klä mig i purpur
och med en hatt i rött som inte matchar och inte klär mig.
Och jag skall använda min pension till brännvin
och bära genombrutna handskar och sandaler av satäng
och säga att vi inte har råd med smör.
Jag skall sätta mig på trottoaren när jag blir trött
och vräka i mig smakprover i affärer och trycka på larmklockor
och dra med käppen efter staket
och ta igen för att jag var nykter som ung. Jag skall gå ut i regnet i tofflor
och plocka blommor i andras trädgårdar
och lära mig spotta.
(ur Purpurvarning av Jenny Joseph 1961)

Dikten valdes till Storbritanniens mest populära efterkrigsdikt (BBC 1996)

Ålder
säger de goda människorna
och ler som marsipangrisar.
Ålder är ju något högst individuellt
eller hur?
Precis
Det tycker jag också.
Den enda ålder som finns är min.
Alla andras ålder skiter jag i.
(Ur Nedstigen ängel av Kerstin Thorvall 1991)

För min del har jag ålderdomen olevd kvar
och tror mig ändå veta att den är
de hopplöst akterseglades epok,
en ödslig vårdhemsväntan på finalen.
Men när jag själv tar plats försvinner plötsligt
de gamla gubbarna och gummorna
som förut fyllde hemmet med sitt gnäll,
och vad jag till min häpnad ser är idel
jämnåriga, och det är något annat.
…… De andra blir helt enkelt vi, och vi
är varken unga eller gamla för
varandra. Vi är vi och därmed punkt.
(Ur Åldrandets frihet av Göran Palm 1987)

och att man på nytt kan möta kärleken
Sigrid under himlabaldakinen
med den obetalbara minen av triumf och övervunna nederlag,
hon är – natt och dag –
denna morska, vilda, vackra kvinna
min slavinna
och jag hennes sturske slav.

Vi betjänar varandra
förintar varandra,
återuppväcker varandra, förskräcker varandra.

(Ur Sigridiana 2013 av Carl-Johan Ekerwald , 90 år)

Under insamlingen av materialet till den här texten stötte jag också på en text som omfattade alla mina teman i en enda dikt skriven av Birgitta Boucht (ur Sämsta tänkbara sällskap 2005)

Medan man väntar kan man gråta, oroa sig, leva som vanligt
sluta ögonen, avvakta, hata, hämnas, visa omsorg, vara rädd,
göra motstånd, dansa, festa, strunta i allt, åldras häpen,
läsa horoskop, tyda tecken, bli galen, bli klokare och klokare,
göra motstånd, räkna döda i morgontidningarna, delta i tävlingar
med obetydliga eller hisnande priser, kasta sig i famnen på medmänniskor,
leva i celibat, skriva dagbok, leva uppmärksamt, gå på loppmarkad…

Det vill säga leva som vanligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 2 =