Meny Stäng

Medkänsla, empati, medmänsklighet

Av Göran Strömqvist 

Jenny Wrangborg, Erik Lindegren, Tage Danielsson, Harry Martinson, Hjalmar Gullberg och Nils Ferlin.
Jenny Wrangborg, Erik Lindegren, Tage Danielsson, Harry Martinson, Hjalmar Gullberg och Nils Ferlin.

MED, ibland preposition, ibland adverb, ibland del av ett substantiv, som i medmänniska. I det senare fallet får det sammansatta ordet en social kvalitet. Någon kan vara medförfattare, medbrottsling eller medarbetare. Man planerar eller utför ett arbete tillsammans, man tar någon annans perspektiv, delar/deltar i någon annans smärta, oro eller sorg.

Empati är ett annat ord för detta slag av delaktighet. Många menar att empati kräver mera energi och engagemang än medkänsla av sin utövare. Man deltager i någon annans/andras lidande, svårigheter, känner vad den andre känner. Ordet kommer från grekiskan och står för i lidande.

Många organisationer har medkänsla och medmänsklighet som grundläggande drivkraft. Man samlar in pengar, kläder, mediciner för att hjälpa dem som har det dåligt ställt, flyktingar och övergivna barn till exempel.

Poeter skriver ofta dikter med medlidande och medmänsklighet som grund:

Men dessa de mycket fattiga
dem gör det mig ont att se.
De får aldrig ett bröd från Frälsningsarmén
och aldrig ett ord i Clarté.

Nils Ferlin hade sina erfarenheter i 20- och 30-talets Sverige. Man kan mena att vi inte har ett sådant Sverige i våra dagar, men i stället har vi fattiga från Rumänien som tigger i vårt land. Och vi lämnar en slant, eller inte? Ger av empati eller dåligt samvete? Det finns alltid människor i sorg, övergivenhet, fattigdom som väcker vår medkänsla. Livet är som bekant ibland svårt för de levande på det ena eller andra sättet. För att fortsätta med Nils Ferlin:

Kärlekens ögon de blåklintsblå
dem mötte just aldrig jag.
Men jag kommer ihåg ett par trötta grå
ögon som brast en dag.

Harry Martinson målar i en dikt en realistisk bild av en händelse där vi inte kan undgå att vara medkännande. Olyckan kan också drabba oss.

En vårvinterdag kom en bonde körande från Nedre Mo.
Han tog vägen över isarna.
De bar inte för lass.
Så miste han sin häst.
Själv hann han hoppa från lasset till isen
medan foran sjönk tungt med bakslädan före.
Hästen stod upprest i skaklarna.
Den gnäggade sprängögd och skrek
ett hästskri.
Så sjönk den.
Bonden vart nästan från vettet tagen.
Han satt länge vid vår spis.
Men hans ögon stod utsprängda
som hästens därute i sjön.

Medkänsla och medmänsklighet är komplexa kvaliteter som växer fram i umgänget med andra. Vi knyter kontakter, umgås med vissa men inte med andra, utvecklar preferenser där vi börjar ta andras perspektiv och sätta oss in i andra människors situation, utveckla vår förmåga till medkänsla. Genom läsning av sagor, poesi och prosa breddas våra erfarenheter efter hand. Vi följer sociala medier, vi reser och ser världen med egna ögon, blir medmänniskor och engagerar oss i människor utanför vår närmaste krets. En del av oss når långt i engagemanget för andra.

Tillfällena att utveckla sin empati är legio. Och man behöver inte resa utomlands för det. Det räcker med att se sig om där man befinner sig. Och ta del av skönlitteraturen. Plötsligt finns det där, poetens uttryck för sin empati, i den just öppnade boken

Värden:
Häng inte över disken med er näsa!
UPPTAGET, står det ju på mitt plakat.

Josef:
Jag ber om ursäkt. Jag kan inte läsa.
Jag söker nattlogi för två och mat.

Värden:
Hur många gånger ska jag repetera:
mitt hus är fullt från balsal och till bod.

Josef:
Fullt hus har nästa alltid plats för flera
om bara viljan finns och den är god.

Empatibrist, kan man säga, skildrad av Hjalmar Gullberg i Dödsmask och lustgård, och den som vill – eller kan – tänker också på dem som förgäves knackar på dörren till Europa och vill in för logi och mat. Och de som lyckas smita in lever i otrygghet, här uttryckt av Jenny Wrangborg:

vi bor inte här

öppnar inte när det ringer på dörren

ringer inte värden när kranen gått sönder

vi är bara inneboende

på genomresa

pojkvänner

flickvänner

på besök

Vad Gullberg får sagt med sina jamber och slutrim uttrycker Wrangborg på ett avskalat vardagsspråk, där raderna blir till ängsliga svar på intervjufrågor från en reporter till människor i prekärt läge. Vi går från skönlitteratur till tidningsprosa, hamnar utan omskrivningar direkt i verkligheten.

Poeter och författare, sägs det, brukar ha finare känselspröt än andra och betraktas med misstro av despoter och självhärskare, jagas och fängslas när de kritiserar makten. Empati kan betyda döden för dess utövare. Men Wrangborg hyser trots sin klarsyn och empati

ett hopp gömt någonstans

bortom lobbyister och samförstånd

en styrka bakom förlusterna

någonting mellan oss

som blixtrar

som elektricitet

Eller som Erik Lindegren uttrycker det

Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly

minnesvärda ord från en av efterkrigstidens skildrare av den utsatta människans tillstånd. Mörker och empati. Empatin har ju sin motsats i antipatin, ett tillstånd där man ofta aktivt tar avstånd från den andres situation. Ointresse skulle man kunna kalla läget mellan empati och antipati vilket inte innebär aktivitet åt någondera hållet.

Ännu en poet som utvecklar empatiska tankar och handlingar är Tage Danielsson. Utöver sitt språk och sin formuleringsförmåga tar han hjälp av sin humor och sitt kroppsspråk, verkningsfulla förmågor som under många år fått oss att skratta och tänka efter. Hans beskrivning av t.ex. kärnkraftsolyckan i Harrisburg med empati för den vanliga människan och antipati för makten är omistlig i svenskt kulturliv.

I ett tal under FN-dagen 1982 framförde han en dikt vars innehåll breddar det ämne jag här har försökt hantera och vars slut också får bli slutet på denna krönika:

Alla-ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.


Nils Ferlin, Barfotabarn (1933) , Goggles (1938)
Harry Martinson, Dikter om ljus och mörker (1971)
Hjalmar Gullberg, Dödsmask och lustgård (1952)
Jenny Wrangborg, Vad ska vi göra med varandra (2014)
Erik Lindegren, Sviter 1947
Tage Danielsson, Ut tal 24 oktober (FN-dagen) 1982

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 + tolv =