Meny Stäng

Om kortdikter i fri form

Av Göran Strömqvist

[…]

Jag kommer att tänka på lettrismen som fanns inom poesivärlden på 1940-talet och framåt. Lettrismen var en gren på surrealismens träd och betydde lika mycket eller kanske mera inom konsten och musiken. Man utgick från bokstaven som grund för skapandet. Rörelsen var fransk men initierades av rumänen Isidore Isou.

Jag minns en litterär tidskrift, (Var det 50-tal?), som publicerade en lettristisk dikt som började ungefär så här: “Li le li lyn” och fortsatte med korta anhopningar av främre vokaler och mjuka konsonanter som gav en behaglig stämning. Det var då en kortdikt av ovanligt slag med närhet till såväl musik och verbalitet. Poetens namn var Arne Nyman, fick SvD:s litteraturpris 1945 och Sveriges Radios lyrikpris 1961.

Lettrismen, som fortfarande lever, påverkade som sagt också musiken och blev ett steg i utvecklingen mot konkret musik, där ljudobjekt som ”hostningar, visslingar, smällande dörrar, motorer kom att spela en allt centralare roll i musiken” som Thomas Millroth så målande beskrev det. Var detta en strävan efter att nå ordens, bokstavens kvalitet? I varje fall var det korta, akustiska uttryck som var meningsbärande genom våra associationer, ungefär som orden.


Läs hela Göran Strömqvists kartläggning av kortdiktning i det tryckta numret av Populär Poesi genom att bli medlem: Medlemskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × tre =