Meny Stäng

Calle Flognman: Ekfraser till vind och röd sol

Ted Faiers (1908-1985). The Wind and a Red Sun, 1961, woodcut. Courtesey the Estate of Ted Faiers)
Ted Faiers (1908-1985). The Wind and a Red Sun, 1961, woodcut. Courtesey the Estate of Ted Faiers)

Att reflektera över ekfras kom till mig på ett oväntat sätt. Sedan tidigare hade jag skrivit texter till tonsättaren Fredrik Hagstedt, texter som han sedan just tonsatt. Jag fick en förfrågan om en kort text som kunde lämpa sig för kör. Det var bråttom, texten skulle vara några rader lång och på valfritt ämne. Jag hade några dagar innan läst John Ashberys lakoniska ekfras ‘Self Portrait in a convex mirror’, skriven efter en tavla av Parmigiano. Även om den uttömmande stil han använde inte ligger för mig var det värt att prova ekfras.

Efter att ha sökt på efter lämpliga bilder att utgå från föll jag för ett träsnitt av Ted Faiers, ‘The wind and a red sun’ och skrev en kort text till den. Men bra blev det inte. Då jag gillar gemensamma kreativa hyss, det brukar inspirera även för det egna skrivandet, lade jag ut bilden på Populär Poesis öppna fb-grupp tillsammans med utmaningen att under det som var kvar av dagen skriva poesi till bilden. Och det vällde in texter! Vid midnatt hade över 120 inlägg gjorts i tråden, de flesta ekfraser i den mer samtida bemärkelsen: gestaltande snarare än återgivande. Här intill ett urval av dem.

Tonsättningen ja, ingen av de texter som kom ur grupparbetet tonsattes, men väl den jag skrivit. Den uruppfördes några veckor senare på Orkneyöarna av alla ställen. Inspirerad av detta blev fler texter skrivna till efter målningar av bland andra Marlene Dumas och Hennie Lenders i ett i skrivande stund ännu pågående samarbete.

tiden ska upphöra
vinden som tar väg härigenom
stelna in, bli repor i linsen
solen en blind gammal kvinnas
ansikte över marken
en slät urtavla, alla
visare strödda till bålet
vi ska bära det dit, inte mer

[tomas söderlund]

 

nära
ritar skyar av
guldgult/ mellan strecken
nyanser av
mörker/ toner av svärta
som rökslingor
i mötet
men du
är röd/karmosin

[anna celander]

 

den röda jättens vakande öga

[daniel lyrstedt]

 

tecken utan ord
strecken som lyfter klotet
elddansens hopp

[helen sterner]

 

med rak rygg och lätt riskorg
gryningar som natten lånat
se mig du vindöga, mitt enda barn
hör mig du solgass, mitt enda hem
känn mig du vattenstånd, mitt öde
med rak rygg och tung riskorg
skymningar som dagen fäller

hur blicken famlar
över det osorterade
i strecken förstår jag
att allt har en övergång
så nystar jag allt det gamla
blandat med starka trådar

med rak rygg och nötta skor
stunder som värmen smält
fly mig du eldklot, mitt enda hopp
rym mig du risfält, min enda börda
bjud mig du hägring, min ägo
med rak rygg och nya skor
länder som kylan bränner

[kerstin brinkman]

 

när tiden steg upp ur intet
skapade sig gräs och strå
den första oredan
att vila i.

[göran strömqvist]

 

jag räknar till 76
streck, människor, världar, universum
och en sol
precist fångad
någonstans i mitten
är tiden tusenårig
dagen är stor
som en röd jätte

outbytbar
bara min

[annamaya öhlund]

 

det finns en ro i dessa streck som dragits
genom eftermiddagens tysta omöjlighet

[bengt o björklund]

 

När människoträden sträcker
grenarmar mot röda solar skapas
broar mellan högt och lågt
månen jublar

Mellan orkan och stiltje ruvar rött
rullar mellan kasten slipper välja
i tillblivelsens rum

i alltings centrum
i det rödas nav

[anette blomberg]

 

äntligen. den där vilan. taggen i ryggen. det egentligen ostadiga som påle.
för solen. som ett ligg. i törnekrona. allting känns.

[bjarne nordbö]

 

wind and a red sun,
blood-swollen badge
a rush of courage, a roar
ruah – give way for whispers
a fresh indecisive truth, a breath
the red taiko drum striking shore
murmur no more – ruah – the wind
listen – the winds within

[calle flognman]