Meny Stäng

Göra kärlek till sidor och sång

Av Peter Nyberg

Niklas spelar "Hon försvann", en låt om frustrationen över att inte längre få men vilja ha. Foto: Jesper Åström.
Niklas spelar ”Hon försvann”, en låt om frustrationen över att inte längre få men vilja ha. Foto: Jesper Åström.

Ibland träffar en människor som kommer att betyda enormt mycket, men vars förhållanden är alltför komplicerade för att de ska komma att ingå i ens liv. Niklas Lindberg träffade en sådan människa för ett par år sedan. Deras korrespondens gjorde han först till en roman. Sedan till ett musikalbum.

– Våren 2012 dök det upp en person som kom att påverka mig enormt. Åtskilligt stod i vägen, och hindrade oss från att lära känna varandra på ett djupare plan, berättar Niklas Lindberg.

Han sitter i den svarta soffan i sin lägenhet i Tannefors i Linköping och berättar om händelsen som kom att omstöpa hans liv och allt som han dittills hade ägnat sig åt. Trots att de två inte kunde vara tillsammans skickade de mejl till varandra. Vid ett par tillfällen försökte de bryta kontakten helt men det lyckades inte.

– Man kan nog säga att vi blev beroende, åtminstone var det så för mig.

Niklas Lindberg samlade de skrivna mejlen och när de till sist lyckades avsluta sina kontakter fanns 300 sidor mejl.

Den döende och levande växten är en central symbol i brevskrivandet mellan Daniel och hans kärlek. Foto: Jesper Åström.
Den döende och levande växten är en central symbol i brevskrivandet mellan Daniel och hans kärlek. Foto: Jesper Åström.

– Nu har jag min roman, tänkte jag. En tanke som rätt snart kom på skam, för vem vill ta del av anekdoter mellan två okända brevskrivare. Med tiden insåg jag att min initiala tanke var förmäten och storvulen. Ganska patetisk till och med.

Han lät tiden gå, breven låg där i sin digitala mapp, men tanken ville inte släppa: något borde göras med textmassan. Efter ett halvår öppnade han mappen igen.

– Ganska snart var jag tillbaka i samma jobbiga känslotillstånd, men denna gång tänkte jag att jag en gång för alla skulle glömma henne, eller kanske hitta skäl att försöka återknyta kontakten. Ett par vänner, som vetat hur jag mått tidigare, avrådde mig att alls ägna henne någon mer kraft. Men jag bortsåg från deras råd.

I februari 2014 skrev Niklas Lindberg det första kapitlet i romanen. Han koncentrerade sig på att försöka återge allt så autentiskt som möjligt, men texten blev allt mer fiktiv ju mer han skrev.

– När jag för ett tag sedan berättade om mitt romanprojekt för en bekant, frågade hon om jag skrev på en självbiografi. Jag funderade ett slag, och tänkte tyst att den nog är lika uppriktig och förljugen som alla andra så kallade självbiografier.

Niklas Lindberg med sitt manus Förvillskelse
Niklas Lindberg med sitt manus Förvillskelse

Romanen gjordes klar och bearbetades i omgångar, men redan efter första utkastet insåg Niklas Lindberg att han ville göra något mer av innehållet. När han var i 20-årsåldern spelade och sjöng han mycket, sökte till visskolan i Västervik men kom inte in där och lade musicerandet på is.

– En kväll började jag plinka på en låt hemma hos en musikervän, Henrik Sundqvist. Han tyckte det lät bra, och min första låt ”Ett hav” skrevs den kvällen. De påföljande månaderna skrev jag ett tiotal låtar, samtidigt som min vän alltmer gick in i arrangör- och producentrollen. Nu har det gått över ett år sedan dess, och min första platta beräknas blir helt klar i vinter.

Niklas Lindberg utgick från huvudkaraktärens (Daniel) känsla i romanen när han skapade texterna. Han ville till en början vara trogen romanens kronologi men insåg att det skulle bli för stramt, för likt en serie skillingtryck. Istället fick låtarna och texterna gestalta Daniels olika känslotillstånd.

– Jag ville, i den upphöjda kärlekens namn, låta texterna vara så enkla och rena som känslan hos Daniel var. Tematiskt kan man nog använda antitesen hopp och förtvivlan om låtarna.

I romanen tas läsaren med ner i Daniels mörker, in i hans kaos och sorg över att inte kunna vara med sin älskade samtidigt som kontakten, mejlen, ofta får honom att bli himlastormande.

Niklas Lindberg med manuset som mynnade ut i en skiva.
Niklas Lindberg med manuset som mynnade ut i en skiva.

– I låtarna ges Daniels känslor ett mer direkt uttryck, och där kan nog lyssnaren mer än i romanen, känna en känsla av hopp.

Som låtskrivare tycker Niklas Lindberg att det är lika viktigt med musiken som med texten. Han har börjat med att gå in i en känsla som Daniel känner och försöker hitta ett första ackord som motsvarar känslan.

– När jag sedan gjort det, så kommer låttexten och resten av melodierna ganska snabbt. Det är som om Daniel får en egen röst och gör en del av jobbet åt mig.

Men att använda två medier till samman historia har inte varit enbart enkelt. Niklas Lindberg berättar att det känns som att han stått mellan romanen och albumet, som att de blivit varandras konkurrenter. Å ena sidan romanen som vill bli sedd och läst, å andra sidan låtarna som vill bli lyssnade på och beröra.

– På sistone har musiken tagit allt fokus, och vi har tre spelningar inbokade i höst. Samtidigt kanske de två uttrycken möter varandra och kan hålla sams. Men nu väntar fler projekt. Vi har redan en andra skiva på gång. Men om även den kommer att gestalta Daniels hopplösa hoppfullhet, återstår att se, avslutar Niklas Lindberg.