Meny Stäng

Poetisk intermedialitet: Elvis, skräck, Sience Fiction, krigsfilm och Gunnar Ekelöf

Utgångspunkten för poesin i Niclas Nilssons andra diktbok Love Me Tender finns på International hotell i augusti 1970 när Elvis sjunger ”Love Me Tender”. Framträdandet är väldokumenterad och finns i flera versioner på Youtube (Se det här). Elvis har på sig sin klassiska vita sparkdräkt med fransar och glittrande detaljer. Under numret lägger ikonen ifrån sig micken och går ut i människohavet framför scenen där han tar männen i hand och kysser de kvinnor han attraheras av. Elvis är svettig men till fullkomlighet omsvärmad. Jag undrar vad kvinnorna som vågar sig fram men inte blir kyssta tänkte efteråt? En del av männen är nog också ute efter en kyss, flera av dem sträcker på halsen och lutar sig framåt. Ingen av dem får vad de efterlängtar.


Läs hela essän om Elvis, skräck, SF, krigsfilm och Gunnar Ekelöf i decembernumret av Populär Poesi. Bli medlem här!