Meny Stäng

Cowspiracy och avsaknaden av kött i ekopoesin

Av Carola Mikaelsson

Fredrik Nyberg. Foto: Khashayar Naderehvandi
Fredrik Nyberg. Foto: Khashayar Naderehvandi

Hösten kryper närmare med sina färger och en råare luft. Rullande och hasande löv längs gångvägar och över gräsmattor. Regniga kvällar, låg sol om dagarna. Jord känns mer närvarande som element, men och i betydelsen jorden, vår värld. För det senare har inte årstiden lika stort inflytande som ekopoesin, som fortsätter att vara aktuell både genom att (eko)diktsamlingar ges ut och genom att vara föremål för krönikor, essäer och lyrikkritik. Ett av de senaste bidragen är Ann Lingebrandts krönika i Lyrikvännen 5/2015 (s. 53-56), där hon tar tempen på den svenska ekopoesin. Med exempel ur svensk lyrikutgivning och en begreppsförklaring funnen i The Ecopoetry Anthology från 2013 framhålls att den ekopoesi som ges ut på den svenska marknaden i dag är antingen nära den traditionella naturlyriken eller en ekologisk poesi vars förhållningssätt är ”mer självreflekterande, postmodernt och språkteoretiskt”. Ingen poet tycks verka inom den tredje kategorin, den miljömedvetna poesin som är sammanhängande med ett politiskt, aktivistiskt, engagemang.

Jorden känns mer aktuell än vanligt också för att jag just när löven börjat yra såg dokumentären Cowspiracy: The Sustainability Secret av Kip Andersen och Keegan Kuhn. I den pekas boskapsskötsel ut som det enskilt största miljöhotet i och mot vår värld. Avgaser, kemikalier och våra gigantiska sopberg ligger inte i närheten av att vara så störande och förstörande för miljön som kött- och mejerivarukonsumtionen. Om det nu är så, varför är det inte känt för allmänheten? Varför agerar inte miljöorganisationer? Varför lyfts inte den frågan fram i alla sammanhang där miljö står i fokus? Svaret som ges i dokumentären är skrämmande.


Läs hela Carola Mikaelssons text i tryckta Populär Poesi 26-27 genom att bli medlem eller köpa lösnumret här: Medlemskap