Meny Stäng

Jorum – En fantasi

Av Göran Strömqvist

Erik Axel Karlfeldt.
Erik Axel Karlfeldt.

I somras var vi ute för att plocka hjortron. Det var i Mora-trakten, litet söderut mot Leksand. Vi cyklade förbi en bondgård och såg att där fanns folk på tunet. Nere vid infartsvägen fanns en skylt: Auktion efter Bing Jonas.

En bondgårdsauktion! Vi tog in på tunet.

”Se här kommer mer fôlk,”sa auktionisten, ”så vi sätter väl igång ettersom vi bestämt te klocka ett.” Snabbt slog han bort några stolar, en pinnsoffa och litet porslin för måttliga priser. Och den obligatoriska spinnrocken. Inte mycket att ropa på tyckte vi.

Så kom det en kartong. ”Här är lite etterlämnade räkningar, nåra brev och tidningar, dasspapper kan en väl säga, men vi kan väl få ett bud ändå. Dä ligger visst nåt fotografi där också”

Ja vet inte vad som for i mig men jag ropade ”Tre hundra kronor”.

”Hörd ja rätt? Sa du tre hundra?”

”Ja!” sa jag.

”Då slör ja,”sa han.

Och så vart kartongen vår. Vi öppnade och fick ett par diktsamlingar av Karlfeldt i handen. En äldre man intill oss och sa: ”Jo han var väl här och had ihop det med Bing-Jonas faster. Det sägs så i alla fall.”

Då kom en bil körande uppför liden och ut störtade ett par välklädda herrar. ”Vi är från Dalarnas museum,” ropade en av dem. ”Vi har fått veta att Bing Jonas far var god vän med Erik Axel Karlfeldt. Här kan finnas nationalklenoder som muséet måste få tillgång till.”
Vi smög iväg med vår kartong och fortsatte mot hjortronstället. Kanske med en nationalklenod på pakethållaren.

*

Nu har vi gått igenom lådans innehåll, lagt pussel. Enligt fotot i lådan måste fastern i sin ungdom ha bländat pojkarna i trakten med sin skönhet. Och så kom Erik Axel kan man tänka: ”Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.” Skrev han det till henne? Något som bara rann fram, klart och förtärande, direkt ur hjärtat. Han var bra på verbala överfall redan 1897.

Men Jorum kom: Döden går från by till by. Och då blev hon borta bara tjugufem år gammal kunde vi se. Och han kom kanske att tänka på Holbeins dödsdansmotiv, så att han kunde uttrycka sin sorg utan att avslöja sig.

JORUM!