Meny Stäng

Spelvisionen i ”Dantes inferno” speglar vår tid

Av Peter Nyberg

Den traditionella och den nya Dante.
Den traditionella och den moderna Dante.

Dante Alighieri (1265-1321) personifierar medeltiden. Paradoxalt nog gör han det genom att avvika från flera av tidens tankeströmningar, men också genom sin Den gudomliga komedin (som först bara hette Komedin – ”Den gudomliga” lades till av beundrare för att spegla innehållet) vilken skapar en grundstruktur för vår förståelse av medeltidens moraliska karta. Låt vara att den grundstrukturen är falsk i meningen att Dante skrev in sina egna moraliska värderingar i verket, men Komedin har välkomnats av olika typer av forskare i vår tid, alltifrån religionsvetare till historiker.

”Till mitten hunnen av vår levnads vandring” som det heter i den inledande sången beger sig Dante på pilgrimsfärd. Han förirrar sig i en skog, hotas av sina dödssynder (vällust, högmod, girighet) vilka tar gestalt i tre djur (panter, lejon, varginna) och finner den romerska skalden Vergilius, som visar honom vägen till det trattutformade helvetet, skärseldsberget och himmelriket. Under sin vandring genom de tre nivåerna får Dante möta en serie stora historiska gestalter. Han får kunskap om varför de hamnat där de hamnat i den moraliska struktur som Dante visar läsaren. Synden och straffet eller dygden och lönen sammanfaller i Dantes idé om efterlivet.

Dantes vision av helvetestratten.
Dantes vision av helvetet.

Framför allt visionen