Meny Stäng

Teknologins falska toner

Av Tina Falltorp

Foto: Petras Gagilas."Victorian-Machinery" (CC-BY-SA-2.0)
Foto: Petras Gagilas.”Victorian-Machinery” (CC-BY-SA-2.0)

Jag tror inte på den teknologiska utvecklingen och maskinerna. En åsikt som inte applåderas i samhällets alla läger. Att inte tro på det mänskligheten ”lyckats” med och har för avsikt att åstadkomma gör mig till en bromskloss och en bakåtsträvare, och det är sannerligen inte dagens melodi. Att gå ut ur kören som sjunger teknologins lovsånger och istället stå och blänga skeptiskt i ett hörn känns lite ensamt och udda. Trots det upplevs det mer rätt for mig än att sjunga med.

Inom poesin har jag inte kunnat hitta någon som beskriver min relation till och syn på teknologin bättre än den brittiske poeten Ronald Stuart Thomas. I Mässa för hårda tider (1997), en av de två diktsamlingar som finns översatta till svenska, skriver han:

Det fanns en hand. Gud såg på den,
och såg bort. Det kom en kyla
över hans hjärta som om handen
gripit tag. Liksom vid slutet
av en mörk tunnel såg han städer
handen skulle bygga, maskiner
den skulle rasera dem med.

R. S. Thomas var ingen vän till det moderna teknologiska samhället, ”maskinkulturen” för att använda hans egen term. Han var walesare och präst, och föddes 1913. Det första pastoratet att bli hans var ute på den walesiska landsbygden. Som person beskrivs Thomas som en mycket t