Meny Stäng

Tre dikter om teknologi av Henrik Mimerson

 

 

ARBETE TVÅ PUNKT NOLL

jag minns den dan i framtiden
när man inte längre
skulle jobba med händer och fötter

därför
gjorde man sopsäckar av renhållningsarbetare
därför
gjorde man tapeter av tapetserare
därför
gjorde man sladdar av elektriker
därför
gjorde man filmrullar av biografmaskinister
därför
gjorde man skinnsulor av skomakare

nej, den dan glömmer jag aldrig
när alla händer fick sparken
och alla fötter fick kalla handen

nån mystisk elektronhjärna
skulle plötsligt göra…
allt

 

DEN INKAPSLADE

vem är den inkapslade
är det du?
är det jag?

först klär vi på oss lite tyg
för att inte frysa
eller för att slippa dömas för
förargelseväckande beteende

sen sätter vi på oss fyra väggar, golv och tak
det kallas lägenhet
därefter tar vi på oss en vardagsdress av plåt
det kallas bil
och så får vi på oss en sommarutstyrsel av trä
det kallas sommarstuga

plötsligt står vi där
i vår rustning av hårda material
lager på lager

en dag har vi också skaffat husdjur
som vi klär med en bur av metall
eller en koja av trä
eller fyra glasväggar

och inte dröjer det länge
förrän vi får barn
som vi genast lär upp
i påklädningens konst
eller varför inte säga
inkapslandets konst?

 

DEN SLUTGILTIGA LÖSNINGEN

på försäkringskassan hade dom
tagit ned alla tavlorna
för att säljas på närmaste loppis

krukväxterna var också försvunna
ingen människa fanns där längre som
vattnade dom

gardinerna hade sålts vidare
till en lumphandlare i
kvarteret intill

och tidskrifterna, dom kom inte mera
prenumerationerna var sen nån vecka
uppsagda

hädanefter fanns bara ståplats
stolarna hade ju fraktats till auktionen
som väntas bli av nästa fredag

hela personalen utgjordes nu av
ombyggda robotar från industrin
ja, såna med artiga plåtansikten

slutligen drog man in själva golvet
och hjälpsökande for rakt ned i
glömskans eget kloaksystem