Meny Stäng

Ghazal XIV

Av Tomas Söderlund

 

vi har satt oss vid avgrunden, två steg ifrån varandra
jag ser andra människor röra sig där nere

du är vacker, skuggor från snabba vilddjur
tar skydd och djupnar bort i strumpbyxvecken

jorden stöter torkan ifrån sig      väntar
kärlek spränger väg med sina rotbågar

vi stänker fotogen & varandras blod omkring oss      inuti oss
fumlar med tändstickorna

orden & tystnaden ska rädda mig nu
fingertopparna blöder genom huden

dina ögon som växer mot mig ljusfenomenen
vidderna       kartlaven       Horebs klippa formas till solen

fuktstoder över spelbrädet, tid som sprider sig
du skulpterar dig ur ångpelaren

dina läppar     stiger på hårda vingslag
uppfinner språket, ger bort det, skapar ett annat

explosionen i maskinrummet, tillrande metaller
din smak virvlar i luften

din hand från mitt hår
till min hand, lägger försiktigt dit Betelgeuse

det har sluppit ut i blodströmmen
att du når ända dit, växlar, förgrenas oändligt