Meny Stäng

Att förväxla ögat med tingen

Av Erik Hultin

Batailles identitetskort

Om du vill att världen skall skaka räcker det att gnugga ögongloben.

Du ser på mig men jag ser inte dina ögon. De är inramade av ögonlocken. Du har ett ansikte.

Skalpellen rör sig. Taklamporna darrar i iris. Om en spegel kunde tala skulle den be om att få se. Hur mycket tål pupillen? Hur mycket av det som ljuset skvallrar om ryms innanför väggarna?

*

Ögat kan på en gång kallas själens spegel och liknas vid en tjurtestikel.

I den sista tablån av George Batailles Ögats historia (2006) snubblar författaren på denna likhet. Första gången vi stöter på tjurtestikeln är när den unge berättarens lekkamrat Simone tar med sig dem på ett fat som hon balanserar i knät där de sitter på tjurfäktningsläktaren. När föreställningen når sitt klimax tar hon en av testiklarna och trycker upp den i fittan. Den här gången är organet illrosa med blodröda ådror. När vi nu möter berättaren, i bokens sista tablå som fått namnet ”Hågkomster” framträder han som författare till den text vi just läst. Hans vän visar upp en bild av en tjurtestikel som förekommer i en handbok i anatomi. Nu får vi lära oss att människans och tjurens testiklar snarare är äggformade och har samma färg och utseende som ett öga. Simone hetsar berättaren tidigt i boken genom att sätta sig på ägg och knäcka dem mot underlivet och då författaren får sin väns bilder börjar han snabbt erinra sig sin far. Fadern led av syfilis och förlamning som tvingade honom att, sittandes i en fåtölj, kissa i en hink. Bataille skriver:

När han urinerade blev ögonen i allmänhet nästan vita; de fick då ett uttryck av förvirring. Deras objekt var en värld som han ensam kunde se och vars åsyn gav honom ett främmande skratt. Det är bilden av dessa vita ögon jag förbinder med bilden av äggen; när jag under berättelsens gång talar om ögat eller om ägg uppträder vanligtvis urin.


Läs hela essän i tryckta nummer 30-31 genom att bli medlem: Medlemskap