Meny Stäng

Ögon

Av Sune Axelsson

 

Ett kranium lyser vitt i gräset
Benytorna välpolerade
av regn och småkryp
En gång bar det själen
hos en levande varelse
som såg världen med
nyfikna undrande ögon

Ögongloben projicerar bilder
av rummet på näthinnans synceller
där kemiska, elektriska signaler
byggs upp och för bilden vidare
till hjärnans syncentrum i nackloben

Rovfåglar och många insekter
har ögon som också uppfattar
ultravioletta vågor
eller ljusets polarisation
skapar andra färger, mönster
hos en blomma eller bytesdjur

Högt över ekarna kretsar
en duvhök på spända vingar
ekorren springer
i gräset mot sitt bo
skymtar en mörk skugga
men det är för sent

Informationen från våra ögon
och andra sinnen skapar i hjärnan
ett rumsligt medvetande
En inre blick som når bortom
himmel, landskap , husfasader

Berättar om händelseförlopp
orsak och verkan
beteenden, karaktärer
känslor och avsikter
Arbetar oavbrutet med
att strukturera, tolka och lagra
information som strömmar in
och sätta in den i ett större
och vidare sammanhang

Våra ögon möts i ständigt samspel
som bärare av känslor, värderingar
skapar tankar om den andre
misstro, kärlek och bekräftelse

Det som sker i synfältets fokus
kan vi normalt tolka, överblicka
Det alltför komplexa däremot
eller det som händer i periferin
skapar suddiga, oklara bilder,
ängslan och ibland fördomar

Som individer är vi också
celler i samhällskroppen
vars vakande storöga
följer oss, ser oss
snokar i dina inre rum
blottar min nakenhet

Så går ett liv, våra ögon
och tankar mattas
för att till slut stängas av
Vi människor låter inte
våra döda vara kvar
som en påminnelse
om vårt slutliga öde
vi gräver ner sanningen
eller bränner den

Ett kranium lyser vitt i gräset
benytorna välpolerade
av regn och småkryp
ögonhålans tomma blick
fångar evigheten
men berättar inget