Meny Stäng

Exil som gissel och grogrund

Av Tina Falltorp

Joseph Brodsky ur Dutch National Archives, The Hague, Fotocollectie Algemeen Nederlands Persbureau (ANEFO) (CC-BY-SA-3.0-NL)

För mig räcker det inte att han är en rysk exilpoet som vunnit Nobelpriset i litteratur 1987. Jag måste finna något i människan Joseph Brodsky för att mitt intresse skall kunna väckas för hans litterära verk. Det tog inte lång tid i hans fall. Människor som bryter mönster och som inte simmar medströms, som är motsägelsefulla och kantstötta har en stark dragningskraft på mig. I dikten ”Hur Gud uppenbarar sig på landet” ur Oas i öknen från 1987, översatt av Anna och Werner Aspenström, blir hans motsägelsefulla sida tydlig:

På landet gömmer sig inte Gud i
ikonernas vrår,
som gycklarna tror, utan visar sig
överallt,
välsignar taket och husgerådet
och håller sin hand över ingång
och utgång.

[….]

Han reser gärdsgårdar,
gifter bort en flicka med en
skogsvaktare
och ser till att jägmästarn
alltid skjuter bom på änderna.

Att få vara vittne till allt detta
när hösten viner och visslar
är i stort sett den enda sällhet som
bjuds
en ateist på landet.

Dikten skrev Brodsky då han fortfarande levde i Sovjetunionen, i en tid då han befann sig i arbetsläger. Den talar starkt till mig. Ögon kan öppnas även i fångenskap, det går att finna något på platser som en människa troligtvis aldrig skulle välja att leta på. I de