Meny Stäng

Källarmåne

Av Marie Metso

 

En måne
vandrar sin tysta väg
Fångad under källarvalven
Skära, skära
Kommer den någonsin
bryta sig loss
Från midnattsskenets fjättrar

Det som följer i dess vaka
Den tysta skuggan av rovdjurständer
Fångad innanför skummande käft
Fukten från andetagen faller
likt pärlor ner i mörkret

Kanske kan den skära sig loss
När månen blir en skära
När tänderna skär genom trind hud
och möter det skära
När banemannens silverskott
skär genom skogen
När den kära ropar ditt namn

Kanske då
men inte innan dess