Meny Stäng

Ur Flickan & Jag har aldrig sagt att djuret är en fågel

Av Lisa Gidlöf

Ur Flickan

 

Vi får stickor i fötterna när vi går över de tunga bryggorna, blodet sipprar när vi drar dem ur varandras fotsulor. Vi fiskar efter de största, men nöjer oss inte ens med dem. Linorna går av, krokarna i fiskarnas käftar går av. Flickan stampar med fötterna i bryggan, hennes otålighet gör mig vansinnig. Vi slänger fiskarna framför oss och står kvar med det orörda köttet. Ingenting duger åt flickan, hon är en bortskämd skitunge.

 

Hennes hud flagnar, jag river loss de stora fjällen på hennes rygg, slickar innandömet rent medan solen tränger in i ansiktet. Flickans kropp är gjord av dy, hon stammar när hon ber mig att sluta. Jag stöter längre in med tungan i det slappa köttet. Hon segnar ner i sanden medan jag rör fingrarna över hennes svullna mage.

 

Jag särar på flickans ben. Hon gör inget motstånd, ligger bara där med ett osäkert drag över ansiktet. Jag för in två fingrar i henne, känner baggarnas glatta skal mot fingertoppen. Jag knipsar baggarnas hala kroppar, drar dem ur henne. De är halvdöda när de kommer ut, rycker till med benen i sanden.

 

Flickan vänder på huvudet och spyr, jag ber henne lyfta på överkroppen och då kastar hon upp igen. Baggarna ligger blodsvarta i sanden. Allt stillnar utom flickan, hon vrider underkroppen och ylar ur sig ett hest skratt. Hon är på andra sidan nu, jag måste föra henne tillbaka innan det är för sent.

 


Läs hela texten och ”Jag har aldrig sagt att djuret är en fågel” i tryckta nummer 33 genom att till exempel bli medlem: Medlemskap