Meny Stäng

Vargpakten

Vargpakten var ett anonymt poesiprojekt lett av två gymnasieelever under åren 2011-2012 från bibelbältets högsäte. Idag har Vargpakten gått skilda vägar och har på ett skoningslöst sätt kallat sina tidigare skriverier för skit. Men värdet i det mörker, den ilska samt den frihet med vilken Vargpakten skrev sina dikter går inte att gå miste om, inte ens för dess medlemmar. Därför dammas dessa dikter idag av i samband med en publicering av ett urval av dem på tema absurditet här på Populär Poesis hemsida. Det går att läsa alla dikter som Vargpakten skrev på poeter.se.


Foto: Isabella Strömblad
Slagsmål.

Sprucken läpp, krossade knogar,
hela marken skakar och elektricitet pulserar inom mig.

Fan vad mäktigt, är sönderslagen men aldrig känt mig lika levande.

Ännu ett slag -smakar marken och gruset, helvete vad det bultar.

Ligger här närmast Jorden i total extas, allt är dimmigt
-en semi-blackout.
blöder, andas och lever fullt ut.

”fan vi sticker han dör ju”

– Stanna och avsluta vad ni påbörjat era äckliga –

 

krav och ideal

idag är jag klen
kan inte stå emot
och kapitulerar för

den svarta delen av mig
som skriker
nej nej nej
jag orkar inte!
och slår huvudet
blodigt
mot bussglaset

vi är offer
och våra plågoandar heter
krav och ideal

 

Huvudknark.

Tåget dundrar förbi som en plötslig huvudvärk.
Himlen är mörk och lyses upp av stjärnor som är höga och blinkar, febrilt. Skakande.

Jag är är tåget och stjärnorna. Huvudknark.
Skorna ramlar omkull och tar mig med sig.
Spyr på gatan som ramlat framför mig. Den är hård men känns mjuk mot min kind.

Tänker på hon som tog mig hit. Till tåget, till marken och till stjärnorna.

Spyr igen fast denna gång på mig själv. Pastan från igår, frukosten från idag och inget annat förutom alkoholen som tog dem alla hit, på mig och mina kläder.

Fy fan vad jag äcklas. Av pastan av frukosten och av henne.
Fy fan vart jag äcklas- ända ner till min tomma magsäck som önskar att spola tillbaka tiden tre sekunder.

mina händer skakar,
okontrollerbara
randiga rutiga, gröna sköna
regnbågsfärgade enhörningar
en fucking klyscha

här finns bara smärta misär och mörker
skratta åt mig när jag brinner upp innifrån
sparka på mig när jag ligger ner

skyddar huvudet från de femvingade monstrena
kan de ens flyga?
I know sure as hell att jag kan
testar
faller
en dålig dålig idé

 

skatten

Jag sitter fast.
Orden kryper in i dunkla vrår.
Försvinner.
Slå ner svart sly och törne.
Döda draken och hitta skatten.
Prinsessan.

 

Kniva fysikens lagar

Spring Slyna|

fly det vi har\
kniva fysikens lagar\
utrota alla våra dagar\
bryt sönder din lek\
det här knappast kärlek\

kniva bort skalet av mitt innersta|
plocka ut och gör slut|

på mitt hjärta\
fuck smärta\
trampa då din slampa\
krossa rökens lampa\
hugg mig, vill försvinna, inte leva\
fuck dig, du raderas, i samma veva\

 

MÖRKRETS VIDUNDER

Vandrar mot staden ner för en stor brant backe utan slut.
Gatubelysningen blinkar ljus varannat steg.

Mitt inre monster träder fram i mörkret under bron där ljuset inte syns till. -självklart.

Det följer mig, jag stannar upp
vänder mig bakåt -tittar in i vidundrets becksvarta ögon.
Klockslaget fryser till is, likaså jag.

Finner oro
Finner skräck
Tappar fästet
Det har kläckts.

Bestjäveln rusar mot mig, jag är lamslagen.
Hoppar på mig -tiden sätts igång.

Jag vandrar vidare
Mot staden Ingenstans.

Jäveln lockade mig, kastade omkull mig nu har den bundit fast mig.

I hjärnans källare sitter jag.
Skriver, tänker -finns inte mycket att göra.
-horan har ju bundit fast mig.

Talar om mitt sinnes hora, ingen kvinna, ingen man, egentligen ingenting.

– Jag är inte Dr. Glas
När natten nalkas, det är då det kryper fram
– vilket jävla as.

Slagsmål med det inre, mitt sinne, det tar över
-jag försvinner.

Fuck this
Måste fan fly mig själv.

 

och jag flyr

Jag kan känna hur sorgen sipprar ur min hud.
Sprider sin peststank till alla runt mig.
Och jag flyr som en skadad hind från strålkastarna.

Vacklar och faller men reser sig igen för att springa
Så långt bort från det som sårat.

Träden väntar tålmodiga på min återkomst.
Med dem står vargen i myllan
Och väntar även han

Han välkomnar mig med ett grin
Och vassa tänder.
Hemma igen, här luktar hemma.
Våt mossa, barr, jord och skräp.
Smutsiga händer, smutsiga kläder.

Men mitt sinne är rent.

 

det farliga

att luta sig över kanten
och känna blodet jublande rusa
till mitt huvud
för att fylla det med nytt liv
tjusningen i det farliga

kanske går jag över gränsen snart