Av Sebastian Lönnlöv
I.
jag slipar en stenhäll
inlandsis av timmar
tömmer ut
mitt innehåll
och väntar
på att korparna
ska komma
II.
källarkänsla
närhetsrädsla
innestängd
i inre rum
nät som vävs
där kroppar kvävs
av flykt
är famnen full
spindlar
kryper över
bilden
av en gud
III.
jag skrubbar
mina kinder med grus
grånar håret
i lera
rullar mig i smuts
för att uppta
dess doft
och dölja min egen
sopa undan
det oskylda skratt
som fått himlar
att bågna
och rasa
IV.
jag har ljugit
ett leende
funnit en frihet
druckit
ruttet guld
insupit skuld
i en kupa av ljus
luften för tät
att äta
du gjorde mig
en bädd av honung
djupaste, mjukaste
hundlika njutning