Meny Stäng

Att läsa det obegripliga

Av Katarina Forssblad

Sigmund Freuds soffa. Foto: Robert Huffstutter. (CC BY 2.0)

Läsförståelse är en process som pågår på flera nivåer. Den innefattar allt från den mest grundläggande tekniska avkodningen av litteraturens tecken, till hur vi på en mer avancerad nivå kan hantera och analysera det vi läser. Men det är inte allt vi läser som går att förstå, som Robert Laporte någon gång beskrev det: vissa läsakter innebär ett slags meningsförlust som vi som läsare tålmodigt och på obestämd tid behöver utstå.

Språket har i grunden ett praktiskt kommunikativt syfte. Därför är det förvirrande med litteratur. I litteraturen får språket en ny funktion; här återfinner vi ett litterärt språkbruk som skiljer sig från det praktiskt kommunikativa. Detta medför oundvikligen att poesin i viss mån kommer att upplevas som svårare att förstå, ibland alltför svårbegriplig, vilket många ansåg under exempelvis Ann Jäderlund-debatten i slutet av åttiotalet. Denna debatt handlade bland annat om, apropå Jäderlunds då nyutkomna diktsamling Som en gång varit äng, huruvida lyriken borde vara tillgänglig för alla eller om också läsaren bär på ett ansvar.

Uppfattningen om varför vi läser och vad målet med läsningen är, varierar mellan olika individer, tidsepoker och idéströmningar. Vid tiden för första världskriget lades i Moskva grunden för en formalistisk litteraturteori, där Viktor Sjklovskij räknas till en av de mest betydelsefulla initiativtagarna. Under denna tid hade futurismen nyligen fått sitt genombrott i Ryssland, en konstnärlig strömning som provocerade många. Inom futurismen rymdes bland annat den transmentala poesin: en poesi bortom förnuftet, bestående av språkliga nybildningar och ordmusik. Framför allt gjorde