Meny Stäng

Michaël Vandebril – En flamländsk frankofil

Av Eric Luth

Michaël Vandebril. Foto: Jan Glas

Michaël Vandebril skriver alla sina dikter på flamländska,
men är en hängiven frankofil. Diktsamlingen
Het vertrek van Maeterlinck, som de översatta
dikterna hämtas från, gavs samtidigt ut på flamländska
och franska. Dessutom anspelar själva
titeln på den franskspråkige författaren Maurice
Maeterlinck – till dags dato den ende belgiske
mottagaren av Nobelpriset i litteratur. När jag frågar
Vandebril själv varför det var viktigt för honom att
publicera diktsamlingen på bägge språken svarar
han:

– Det är ovanligt att böcker ges ut på två språk i Belgien.
Den flamländska och den vallonska bokmarknaden är
åtskild. Ändå bad jag min holländska (!) utgivare att ge ut
min första diktsamling tvåspråkigt, som ett konstnärligt
och kulturellt statement. Min poesi influeras av fransk
poesi och kultur, och som belgare är jag en produkt
av både germanisk (flamländsk) och latinsk (fransk)
kultur. För mig är Maeterlinck en symbolisk figur: en
flamländsk poet (född i Ghent) som skrev på franska.
Hans franska och hans fantasivärld är ändock influerade
av germansk kultur. Han är inte fransk, men belgisk.

Vandebrils poesi är modern och klassisk samtidigt.
Påverkan från den franska symbolismen är tydlig,
samtidigt som språket och i ännu högre grad formen
är samtida. Vandebril navigerar läsaren genom
europeisk historia, bokstavligt när han tar med
läsaren längs Via Appia, mer litterärt när han
appellerar på personligheter som det serbiska
universalgeniet Mika Alas (smeknamnet ”Alas” är
för övrigt serbiska för flodfiskare). Man kan uppskatta
Vandebril enkom för hans vackra språk och
universella ämnen (njut av hur de sjuder av kärlek!),
samtidigt som det finns mycket att hämta för den
som gräver: historia, kultur och politik.

 

 


Läs hela Eric Luths introduktion och alla hans översättningar i tryckta nummer 35: Medlemskap