Meny Stäng

Stol nmr 17/ alla andra stolar

 

Jag är vasen i ett museum
som vittnar om en annan tid
Jag är livslång kärlek
hjärtan som ropar
genom decennier
Jag är en avsugning på Norr Mälarstrand
den mjuka
mossiga barken
mot vilken
jag vilar bakhuvudet

Jag är mjuka rättigheter
hårda rättigheter
tomrummet där emellan
Jag är uppväxten i förnekelse
okunskap
Jag är #loveislove som nationalism
Jag är ett politiskt slagträ som det tävlas om att greppa tag i
Jag är acceptansens förgänglighet
Jag är toleransens tvetydighet
Jag är protesten de kapade
omkostymerade som folkfest
Jag är militant
Jag är kombattant

Jag är första kärlekens förblindande rus
Jag är skogar jag är parker jag är
helgedomar
fristäder
nu sedan länge glömda
Jag är en lång rad mögelfärgade blåmärken
en krossad underläpp
Från när jag och min älskling
inte sprang fort nog

Jag är den från jaget oskiljaktiga identiteten
styckad förminskad intryckt
i ett frågeformulär
liemannen är en myndighet

__________

Jag vill ha en stol i svenska akademin
Jag vill sprätta upp magen på Horace Engdahl
Jag vill se de middagar han ätit på Riche
simma ut över det antagligen ovärderliga möblemanget
En för varje homosexuell författare de aldrig givit ett erkännande

Jag vill förenas i den absoluta intimiteten
Jag vill dela en kroppshydda
Jag vill sy ihop våra organ
Jag vill att vi avlider till följd av bristande blodtillförsel
Jag vill att vårt gemensamma lik
hängs upp likt Jesus på korset framför Migrationsverkets kontor
på Pyramidvägen 2A, Solna

Jag vill lagstadga samkönat sex
Jag vill hjärntvätta samtliga hypermaskulina hockeykillar från min uppväxt
Jag vill se dem förälska sig i en stereotyp bög
Jag vill att staten kräver känslomässig lydnad
endast i det här fallet
om detta må vi berätta kommer man att säga
om denna heterosexualitet må vi berätta


Axel Östman, f.1997. Bosatt i Stockholm och studerar för närvarande skrivande på Jakobsbergs folkhögskola.