Meny Stäng

Hanna-Linnea Rengfors

f. 1981, är bosatt i Spånga och arbetar på Jakobsbergs folkhögskola. ”stranden 1” och ”stranden 2” skildrar två alternativa händelseförlopp, präglade av olika former av förnekelse. Dikten är ett utdrag ur ett längre projekt.

 

stranden 1

den sista dagen på stranden
öresundsbron
som lösryckta ord över vattnet

du hade hållit det röda äpplet
hela vägen från möllan
det måste ha samma temperatur
som din hud
tänkte jag

jag skrev våra namn i sanden
tonåringar brottades i vattenbrynet

du berättade den där historien:
två människor
som går om varandra
år efter år
missar varandra precis
och du sa:
tänk
om det går så för oss

det var sättet du riktade in dig
på det där äpplet
liksom vinklade ansiktet
och öppnade munnen

bron verkade leda rakt ner i havet
men du lovade
att kontinenten låg där
du hade biljetten i fickan

en ljummen bris över
ansikte hals nyckelben
jag ville en enda sak
en enda sak
som tonåringarna
ner i sanden
bara få det att hända
och du måste ha sett det
läst det
i mina rastlösa händer

du sa:
följ med mig
bara gör det
åt helvete med stockholm

vändpunkter
märks knappt
mitt uppe i dem

jag grep efter våra namn
lät dem rinna mellan fingrarna

 

stranden 2

öresundsbron
en sammanhängande mening
över vattnet

du säger:
har vi varit här förut

våra namn står kvar i sanden
jag låter dig dra efter andan
ta sats

du säger:
följ med mig
bara gör det
åt helvete med stockholm

det är så enkelt att luta sig fram
du smakar solvarmt äpple

jag säger:
ja

du för handen till läpparna
ser på mig länge
som om du förväntat dig ett annat svar
som om du väntar på att någon ska
gå in och stryka i dialogen

jag säger:
minns du
vi skulle lära oss styra våra drömmar
det var en grej
det fanns en bok
minns du kapitlet om verklighetskontroll
minns du rörelsen
som att hålla en penna
och rita cirklar i handflatan
vi gör det nu
vi gör det samtidigt
om det är en dröm
då vaknar vi

du säger:
vänta
låt bli

svaret måste alltid vara: ja
ja till köpenhamn
ja till berlin
du har biljetter jag har cash
vi har allt vi behöver
ja till paris
ja till rom
kaféerna barerna kyrkorna
gatorna hamnarna ruinerna

du säger:
tänk
om du hade sagt nej

vi hittar ett hus på en strand
inte mer än ett skjul men
vi kan arbeta
vi spacklar isolerar
får igång den gamla kaminen
lagom till första köldnatten
drivveden sprakar

när barnet kommer
har vi lärt oss varandras modersmål
och håller höns och getter
barnet har alla dina vinklar
och när det börjar greppa efter oss
krypa över trasmattorna
tulta fram i strandbrynet
säger du:
nu vet jag hur du var som liten
blicken i fågelflocken som försvinner över havet
händer som inte kan sluta teckna i sanden

hur många ska vi ha
säger jag

hur långt är ett samtal
säger du
hur långt är ett liv