Meny Stäng

Samtal om förnekelse och poesi

Av Cecilia Persson och Carolina Thorell

Förnekelseingång

om den ontologiska och semantiska komplexiteten: ”i sht i skriftspr.) neka (att ngt finnes till l. förhåller sig så l. så), neka till sanningen l. riktigheten l. befintligheten av (ngt), bestrida; äv. i överförd anv. Han förnekar att han har, förnekar sig hava (förr äv. förnekar (att) hava) gjort det. Härmed vill jag icke förneka (icke hava förnekat) att han i det stora hela har rätt. Han förnekar (all delaktighet i, all kännedom om) förfalskningen. Sanningen härav kan ej förnekas. Förneka själens odödlighet. refl.; med person- l. saksubj.: svika sig själv l. sin natur; uppgiva sig själv (sin själviskhet); kasta bort l. dölja l. ändra l. handla mot sin natur o. d., vara l. bliva sig själv olik, underlåta att röja l. uppenbara sig; vanl. 1 uttr. icke förneka sig o. d., röja sig, visa sig, vara sig lik.”

Förnekelse och sanning, är två poler som sliter och drar åt olika håll och ställer den krävande om det inte kan inte undkomma frågan om sanning och lögn. Lögnen ligger och väser som en giftig orm i  förnekelsens rottrådar och förgreningar.  Att skriva om förnekelse, kan ge en smak av kunskapens äpple, men lika gärna tunga insikter om de sju dödsynderna. Sanningen är oerhört salt och lögnen lömsk och förtärande. Skrivkroppens längtan genom salt.

… paniksituationer, situationer utan utväg, utan återvändo: jag har projicerat mig själv in i den andra med en sådan kraft att när denne är borta, så kan jag inte hejda mig och ta mig samman: jag är förlorad för evigt.

ROLAND BARTHES

Går vi till Freud och psykoanalysen så är förnekelse en mycket stark psykologisk försvarsmekanism. Hur jaget, sinnena och huden skyddar sig från ångest och alienation genom att förneka och förtränga det