Meny Stäng

Gudomligt ljus i det mänskligt ofullkomliga: Om Harriet Löwenhjelms religiösa poesi

Av Tina Falltorp

Harriet Löwenhjelm på Konstakademien. Foto: okänd.

Finns Gud för de svaga, trasiga och vilsna? Finns Gud för dem som inte ”håller måttet”, som inte på ett självklart vis finner sin plats inom kyrkans väggar?

Jag hittar skärvor i Harriet Löwenhjelms poesi vilka reflekterar ett gudomligt ljus som träffar mig. I sin poesi målar hon en bild av Gud som väcker ett hopp om att Gud också kan se till dem med världsliga mått mätt förtappade.

I Harriets poesi har Gud en central plats. En röd tråd blir snabbt synlig i hennes diktande, det är en kamp om livet, sig själv och tron. Hennes ”dialog” med Gud i poesin visar på en självklar och nästan barnslig tro. Hon rör sig mellan lek och allvar och verkar trygg i att bilden av Gud inte är eller behöver vara glasklar. Med ett öppet sinne duckar hon inte för trons problematik eller synen på och förhållandet till andra religioner.

Harriet Löwenhjelm med kusinerna Mörner.

I ett brev till kusinen Marianne Mörner skriver Harriet Löwenhjelm: ”Men jag vill inte ha min Gud så där öfverlägsen och långt b