Meny Stäng

I Cyberymden kan alla höra dig läsa

Av Mathias Jansson

Bob Dylan. Foto: William Claxton.

Att en singer-songwriter som Bob Dylan fick Nobelpriset 2016 i litteratur med motiveringen: ”Att han skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen” är ett säkert tecken på att det finns ett nyupptäckt intresse för den muntligt framförda poesin. Poeter som Bruno K. Öijer och Bob Hansson har nått rockstjärnestatus med utsålda uppläsningsturneér. Poetry-slam tävlingar och estradpoesi har ökat i popularitet. En förklaring till att den muntliga poesin har en renässans är de sociala mediernas stora genomslag, men låt oss börja från början.

I begynnelsen var ordet, men inte som man kan tro det skrivna ordet utan snarare det muntliga. Innan större delen av befolkningen behärskade läs- och skrivkonsten förlitade vi oss på en muntlig tradition. Människor framförde och bevarade berättelser och historier med hjälp av minnet och rösten. För att komma ihåg texterna blev man tvungen att hitta på olika knep. Det skapades till exempel versmått med rytm som lämpade sig för högläsning som hexameter och blankvers. Man använde olika stilknep som alliteration, rim och omkväden (refränger skulle vi säga idag) som gjorde det lättare att komma ihåg texten.

Ett annat sätt var att knyta berättelsen till musik vilket gjorde det ännu enklare att komma ihåg och framföra texterna. Ordet lyrik kommer från det grekiska ordet lyra, eftersom poetiska texter framfördes till stränginstrumentet lyra under antiken. Från medeltiden har vi fått begreppet ballad, en medeltida dansvisa som framfördes av kringresande trubadurer. Än idag finns det kvar en stark tradition där musik och poesi smälter samman. Vi talar om visdiktare, men också annan ordmusik som rap-musik och singer-songwriter som för traditionen vidare med den tonsatta poesin, precis som antikens lyriker.

Under historiens gång har poeter alltid framfört sina dikter inför en publik. På födelsedagar och begravningar händer det förstås att vi fortfarande läser dikter, och en och annan kärleksdikt har säkert deklameras känslosamt för den älskade. Men det är ofta frågan om kända dikter ur litteraturhistorien som plockas fram ur gömmorna, som den eviga följetongen “Nyårsklockan” av Alfred Tennyson som varje år dammas av på Skansen vid tolvslaget. Ser man till lyriken under de senaste decennierna har man främst läst den tyst för sig själv precis som all annan litteratur.

Internet och sociala medier har förändrat detta. Först öppnade internet dammluckorna för självpublicering. Alla som drömde om att bli författare kunde nu publicera sig för en stor publik på bloggar, forum, sociala medier och även ge ut egna böcker utan att gå via förlagen. Allt eftersom internet förändrades från ett textbaserat medium till ett visuellt medium där bilder och videoklipp dominerar har allt fler poeter upptäckt möjligheten att publicera video- eller ljudklipp med sina upplästa dikter. Explosionen av ljudböcker har också spillt över på lyriken. Vi hittar idag olika sorters poesipodar på nätet, med kända poeter som framför sina dikter till podar där kritiker diskuterar poesins betydelse.

Poesin, som länge haft en undanskymd position inom litteraturen och som oftast förknippats med elitistiska och oläsbara formexperiment, har nu blivit en mer folklig konstform och en ung generation har återupptäckt poesin. Men det är inte de gamla klassikerna man läser utan istället är det möjligheten att uttrycka sina egna tankar och idéer i poetisk text. Poesi har visats sig vara litteraturens svar på Twitter. De korta koncista texterna är som gjorda för internets snabba delningskultur. Att dela korta dikter och visdomsord på Instagram har blivit ett mycket populärt fenomen. Vi har fått en generation av youtubers och instapoeter som inte är rädda att ställa sig längst fram på internetscenen och publicera eller framför sina dikter för en potentiell miljonpublik.

Internet har skapat nya stjärnor som Rupi Kaur (f.1992) en indisk-kanadensisk poet som började 2013 med ett Tumblr-konto, året därpå fortsatte hon på Instagram där hon idag följs av miljontals läsare. Hennes första tryckta poesibok Milk and Honey som publicerades hösten 2014 har sålts i drygt 2,5 miljoner exemplar och legat etta på flera försäljningslistor.

we need more love

not from men

but from ourselves

and each other

/@rupikaur_

Det är kanske inte så konstigt att Kaurs läsekrets till stor del består av unga kvinnor. Hennes tematik kretsar ofta kring ämnen som feminism, kärlek, att ta hand om sig själv och kärlekssorg. Men hennes popularitet beror också på att hon når sina läsare direkt via kanaler som de använder dagligen och att hon i många fall förpackar sina dikter tillsammans med små teckningar.

En annan kanadensisk instapoet är Atticus som har hundratusentals följare på sitt konto. Namnet kommer från det grekiska landskapet Attika där Aten ligger. En plats som historiskt varit betydelsefull när det gäller kultur och litteratur. En av Atticus dikter lyder:

I’ve spent a life

chasing stories to

tell when I´m old.

/@atticuspoetry

Atticus instagram

Begreppet tatuerbar nämns ofta om Atticus poesi. Det vill säga att det ofta är korta dikter, fyllda med visdomsord och betraktelser som fungerar perfekt att tatuera in på kroppen, något som också ligger i tiden med tanke på hur vanligt det har blivit att tatuera in texter på kroppen. Även om Kaur och Atticus startade sina karriärer på nätet har de också gett ut tryckta böcker. En av Atticus senaste poesisamlingar heter Love Her Wild  (2017). Något annat som de har gemensamt är att de turnerar och läser upp sin poesi för sina stora följarskaror. Skillnaden mellan dem är att Atticus alltid bär en mask för att bevara sin anonymitet, precis som den norska sångerskan Kamferdrops när hon uppträder.

Många av de mest inflytelserika instapoeterna är unga kvinnor. Förutom Rupi Kaur kan man nämna Nikita Gill, Nayyirah Waheed och Cleo Wade.  Det har framförts kritik mot instapoeternas popularitet, främst från mer konservativa poeter. Man menar att instapoesin är ytlig och bara följer bestämda mallar. Men är det inte ren avundsjuka vi hör i kritiken och en förlegad syn på att poesin bara ska nå en liten krets av invigda för att kunna betraktas som seriös? För instapoeterna når miljontals unga läsare som annars aldrig skulle ha öppnat en poesibok. Intresset för poesi har inte varit så stort hos unga människor på mycket länge och det kan vi till stor del tacka sociala medier för som vitaliserat och förnyat poesin. Poesin finns idag på plattformar som passar dagens unga där de kan göra sina röster hörda utan att bli censurerade av äldre generationers smakdomare.

Låt oss avsluta med en annan kvinnlig poet och en dikt som skulle passa perfekt för Instagram:

Love shook my heart

Like the wind on the mountain

rushing over the oak trees.

Det finns bara ett problem med dikten, när den skrevs på 600 f.kr av den grekiska poeten Sappho så fanns inte Instagram, men jag är säker på att hon skulle ha tillhört en av de främsta instapoetena om hon hade levt idag.