Meny Stäng

Anna Andali Signesdotter

Av Peter Nyberg

Anna Andali Foto: Privat
Anna Andali Signesdotter. Foto: Privat

Vilken var den första poesi som du blev berörd av? Hur är poesi som du berörs av? Har du någon favoritpoet?

Den första poesi som berörde mig, sådär särskilt och till inomlycklig, är skriven av Kahlil Gibran. Jag fann hans underbara texter i den lilla boken PROFETEN. Jag älskar både hans måleri och författarskap.

Berörande poesi för mig, är nära som nuet, evig som regnbågen och innanför som hjärtans förtroenden.

Och jag gillar Bruno K. Öijer jättemycket.

Vad skriver du om? Hur medveten är du om formen på dina dikter? Varifrån får du inspiration?

Jag skriver om känsel. Den grafiska formen ser jag tydligt. Den kontrollerar jag och bestämmer mig för. I övrigt råder själskänslan och trycket från min längtan. Inspirationen får jag från min livslusthunger, från besvikelserna och såren. Från tacksamheten och lyckorna. Men, mest av allt från Kärleken och förstås från naturen.

Varför valde du att publicera dig på nätet? Har kommentarerna som du har fått utvecklat ditt skrivande? Publicerar du dig på flera olika forum samtidigt?

Det var min yngsta dotter Anna-Frida som absolut ville att mitt skrivande skulle synas. Hon guidade in mig till nätskrivandet medan dottern Linnea och sonen David ivrigt hejade på. Vi var glada familjen när jag loggat in och installerat mig på poesisajten Sockerdricka. Från estradpoesi förändrades nu mina dikter till mer skriven poesi (mer för läsning anar jag). Jag publicerar mer direkt i flöde nu, mer spontant och med mindre stenhård självcensur. Interaktionsfaktorn i poesiskrivandet på nätet är utvecklande tycker jag. Det finns också en förflackningsfara i det motståndslösa nätskrivarsammanhanget. Så mycket text så lätt att hiva iväg kan göra att jag glömmer att ha min egen självskärpa, skärpning. Blir luddig och suddig. Och i värsta fall slapp och aningslöst oreflekterat skriver mer och mer på slarv.

Det finns en poesisajt till som jag är och nosar, sniffar runt på. Men jag har inte klivit in där helt än. Första skrivarsidan man publicerar sig på blir nog speciell på något sätt och får en särskild sorts personlig nostalgi.

Dikter


d r ö m ä t e r

jag är