Meny Stäng

Niclas Petersson

Niclas Petersson

Vilken var den första poesi som du blev berörd av? Hur är poesi som du berörs av? Har du någon favoritpoet?
– Första gången som en text riktigt grep tag i mig var nog någon gång på 1980-talet när jag gick på högstadiet och vi läste klassisk svensk lyrik på en svenskalektion. Jag älskade Dan Anderssons ”Omkring tiggar’n från Luossa”. Och det är jag väl inte ensam om, det är nog många som älskar den fantastiskt vackra dikten.

– Det måste finnas själ och hjärta med på något plan. Och jag tycker att man kan se igenom en text rätt snart om det finns med eller inte. Jag gillar det svåra i det enkla. De svåra frågorna i det vardagliga. När någon kan måla en vacker, smärtsam, mörk, ljus, hopplös eller hoppfull bild med små ord.

– Förutom svenskatimmarna på högstadiet och gymnasiet så har jag faktiskt aldrig varken skrivit eller läst poesi förräns nu. Mitt läsande begränsar sig till mina vänner på www.Poeter.se och där har jag naturligtvis några favoriter. ”Louise Buenafe”, ”Strimma” och ”Malin…” för att nämna några.

Vad skriver du om? Hur medveten är du om formen på dina dikter? Varifrån får du inspiration?
– Jag skriver om saker som är viktiga för mig för stunden. Dikterna är nästan uteslutande hämtade från mitt eget liv. Olycklig kärlek, lycklig kärlek, barn, Gud, drömmar, ångest, hopp, etc etc…

– När jag först började skriva för ett par månader sedan så hade jag faktiskt ingen som helst tanke på formen. Men med tiden så går det nog att utläsa någon slags form; en rytm. Den går nog igen i de flesta av mina texter. Men det är inget som jag tänker på särskilt medvetet.

– Inspirationen kommer som för många andra, från saker jag upplevt i mitt eget liv. Och där finns det nog mycket att hämta. Mitt skrivande har fungerat och fungerar fortfarande som någon slags självterapi. Och jag har kommit fram till att det fungerar betydligt bättre än både lyckopiller, psykoterapeuter och alkohol.

Varför valde du att publicera dig på nätet? Har kommentarerna som du har fått utvecklat ditt skrivande? Publicerar du dig på flera olika forum samtidigt?
– En slump faktiskt. Én av mina första dikter skrev jag strax efter att mitt ex hade träffat en ny man. Jag skrev den till henne i något slags romantiskt och patetiskt försök att förklara att jag fortfarande var kär i henne, trots att jag visste att jag bränt mina broar. Jag mejlade den till henne och därefter googlade jag lite på nätet för att hitta inspiration till fler dikter och snubblade in på www.poeter.se.

– De flesta kommentarer jag får är positivt beröm och det är ju smickrande, men kanske inte så utvecklande. Däremot har jag fått en del vänner genom sidan och genom dem har jag kunnat få lite mer konstruktiv kritik. Men… jag är fortfarande totalt rudis på det här och vet faktiskt inte om det jag skriver ÄR bra eller inte. Det enda jag vet är att jag mår bättre av att skriva och det är väl det som är det viktigaste? Nej, jag skriver bara för www.poeter.se.

Dikter


Allting faller isär

Allting faller isär
ritar desperat om min karta
drar nya linjer
i den brända jorden

men det håller inte
allting raseras
faller isär
livet
ickelivet
suger tag i mig
äter mig

jag står på knä nu
river händerna blodiga
i smutsen
vrålandes

i bröstet knäcks revben efter revben
av ett vansinnigt bultande hjärta
som letar efter en väg ut
bort.


Jag väntar

För dig
skall jag
aldrig tveka

mitt hjärta
bultande stort
sant
öppet
starkt
naket

inga tvivel
grumlig sikt
outtalade sanningar
tysta avstånd
frusna tårar

för dig
skall jag
alltid våga

vara sann
här
nu
alltid

min famn
aldrig sluten
väntar
sparar värme
för dig

mina händer
fingrar
mjuka
skriker längtan

mina läppar
åtrår
drömmer
smaken
av dina

för dig
skall jag
alltid tro

att du
finns
att vi
finns

där ute

jag sparar
mitt hjärta
min själ
allt
det som
är jag
till dig

var du än är
vem du än är

jag väntar.
Att dö en smula vore nog rätt trevligt

Att dö en smula
vore nog rätt trevligt.
Nej.
Befriande.
Sälja mitt lösöre.
Bryta upp.
Bryta ihop.
Slicka på en lyktstolpe.
Köra huvudet i väggen.
Slita hjärtat ur bröstkorgen.
Bränna tårarna.
Sluta andas
dig.

Om du vore ett Spam så skulle jag bli glad

”Ett fantastiskt erbjudande.
2 par trosor från Lace för endast 0 kr.”

”Låna upp till 350.000 kr. utan säkerhet. ”

”Hej!
Du har nu 167 olästa Lovemails / Flirtar från snygga singlar på Firstdate.com.”

”Prova VitalSlim för endast 19,-
VitalSlim minskar ditt fettupptag.
Prova 2-veckors kur för endast 19,-
Extra: Pulsklocka til alla utan extra kostnad!”

Min inkorg
är full
på allt
annat
än dig

i min utkorg
finns bara
du.

 

Ett skrikande hjärta

Jag har
skalat
av mig
det sista

av naken hud

blottat
det röda
artärer och vener
blödandes
salta tårar

gräv djupare
mein liebt

min bröstkorg
mitt
skrikande
hjärta
är fullt
av
oss

 

Jag kan inte skriva längre

Jag kan inte
skriva längre

en tröstlös
ökenvandring

min källa
min tröst
vederkvickande
hoppfullt
mina ord
har sinat

kanske
för att känslorna
hjärtat
fått ge efter
för tröttheten

det är så lätt
att ge upp
inte längre lyfta blicken
falla raklång
fly

game over
hej då
punkt slut

men

det finns ord
som läker
som fyller tomma hål

jag kan inte
skriva längre

men jag kan lyssna

Tack!

Du.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 − fyra =